Vinden har vänt

Jag är skeptiskt och det känns ovant, men vinden har vänt för mig. De senaste åren har för det mesta handlat om motvind i piskande regn förutom några få vindpustar som fört mig framåt. Men nu har hela mitt liv tagit en ny vändning och allt har skett under några få dagar. Just nu har jag en orkan i ryggen som fullkomligt kastar mig mot nya öden och äventyr. I torsdags kom jag in på min drömutbildning och i förrgår fick jag en lägenhet i Solna. Den kanske är lite dyrare än vad jag tänkt men att bo så centralt med ett förstahandskontrakt känns helt enormt stort. En enkel kille från landet hamnar mitt i Stockholm. Jag har väntat så länge på det här. 2008 skulle bli mitt år och på tre veckor har jag fått min revansch.

Förutom en egen lägenhet och en plats på min drömutbildning har jag varit mitt livs form de senaste veckorna. Sen jag började äta bättre har formen bara stigit och jag springer på tider jag bara fantiserat om. Min lägstanivå är numera lika med mina forna formtoppar. Men nöjd är jag inte, för det har jag svårt att bli, så jag fortsätter sikta högt och siktar på ett flertal kortare lopp innan Göteborgsvarvet. Men målet måste ändå vara att komma under två timmar, även om jag säkerkligen har kapacitet för grymma tider i kroppen. Men jag försöker resonera som så att allt som är bättre än två timmar är en ren bonus. Då blir jag inte besviken, men självklart drömmer jag om stordåd i maj.

I helgen sa jag också tack och hej till StudentConsulting. Men jag skulle inte bli förvånad om jag snart är tillbaka och jobbar lite extra. De vill inte bli av med mig och att få den bekräftelsen känns självklart häftigt och hedrande. Visserligen har jag varit gruvligt trött på jobbet de sista månaderna men får jag lite andra uppgifter och kan hoppa in lite då och då så ser jag inga hinder. Jag lär vara i behov av extra cash och så kommer jag bo bara fem minuter från kontoret. Då blir ju läget ett helt annat.

Ja, just nu njuter jag av mitt liv, men riktigt i mål är jag inte. Jag är fortfarande skeptisk väl medveten om hur många gånger jag kastats tillbaka ner i ångestens klor och mitt helvete. Men jag måste hoppas. Igen och igen tills det går. Jag har gett mig själv det löftet... och då kan jag lika gärna avslöja mitt nyårslöfte. Jag tänkte och grubblade i flera dagar men sen kändes det självklart. Jag lovade att inte skada mig själv och med tanke på all självsvält och ärren på mina armar känns det löftet klart motiverat. Det är över ett halvår sedan jag skar mig och under hela januari har jag ätit riktigt bra. Det är ett stort steg och jag planerar att hålla det löftet. Alla uppmuntrande ord de senaste dagarna har bara stärkt mig ytterligare. Mina vänner och min familj vet hur viktig den här utbildningen var för mig. Jag blir så tacksam över deras ord och visst tycker också jag, att om någon är värd den här lyckan... så är det jag.

Dagens :( ... Luleå gjorde mig lite obalanserad i sömnen och maten.

Dagens :) ... min ljusa och lyckliga framtid.

"Det känns som livet har en mening med allt igen
och säger följ med mig du blir nåt stort
dina färger målar bladen och leder dig
till allt du önskar att du redan har gjort

Kan ett hav fullt av möjligheter
bli en bro som leder mig fram

Jag vågar ta steget ut och gro
och jag önskar att jag funnit min tro
att jag klarar allt,
som den långsamma blomman
som äntligen slagit ut"

Det här är min tid.