Rikt liv

Kanske för alkoholpåverkad för att skriva nu, och klockan är snart fem... men vi kör ändå. Tre härliga dagar är till ända. Jag har njutit, kopplat bort det svåra och verkligen försökt le med själ och hjärta. Öl med min nya härliga klass, återträff med Grönan och så en resa till mitt paradis i världen. Just nu tänker jag mest på Markaryd. Det året tog tillbaka mig till livet. Jag kommer alltid vara så tacksam för det. Det var fantastiskt att träffa Mini, Joffe och Lenni igen. Det är tre av de människor som betyder mest för mig. Samtidigt som det var en resa till det som var... så var det också ett möte med framtiden. Jag njuter av att berätta att jag är journalistikstudent. Det är min comeback och min revansch.

Men jag är så tacksam för... människorna i mitt liv. Utan dem... jag skulle inte vara någon. Det är ett privilegium att äntligen ha kraft och energi att ägna dem tid igen. Många av dem kom bort när jag kämpade mot mitt mörker och demonerna... usch, vad jobbigt det låter... men det är sant. Mitt helvete är en del av mig och har gjort mig till den jag är idag. Det är en anledning till varför jag betyder så mycket för så många. Att bli psykiskt sjuk är inget jag unnar någon, men jag håller med om... det hörde jag en gång... att många som gått igenom sådana saker är fantastiska människor. Jag är en av dem. Och jag är ändå glad och tacksam över det liv jag lever och de människor som berikar min värld. Tack.

Dagens :( ... "tänk om" finns i bakhuvudet... dock inte så ofta.

Dagens :) ... det rika liv med de fina människorna jag lever.

"Lätta spår i sanden
Och en vind som smeker ömt
Jag är så lycklig att jag fann den
Den lyckan som jag alltid drömt"

Idag är jag mest tacksam för Mini, Joffe, Lenni och Kerstin. Ni får mig att le. Också längst inne i hjärtat.