Mitt i all stress och press över min förmodade utbildning försöker jag ändå säga det till mig som jag ältat i leda på terapin... oavsett var jag bor, vem jag delar mitt liv med och vad jag gör så är målet att bli trygg i mig själv det enda som räknas på riktigt. Det är vansinnigt lätt att glömma ibland. Men det går faktiskt inte att leva för någon eller något. Jag måste leva för mig själv för den enda riktiga garantin jag har är att jag alltid kommer tvingas leva med mig själv. Lever jag för någon annan blir jag bara olycklig. Sen ska jag inte sticka under stolen med att jag just nu... så in i helvete... vill bli journalist.
Dagens :( ... rastlös, uppe i varv och nervös.
Dagens :) ... bio med mina boyz är aldrig fel.
"You and I must make a pact
We must bring salvation back"
Så är det... även om jag glömmer det lite väl ofta just nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar