Mamma sa "nu har vi Kallur". Jag kan inte riktigt hålla med för ingen kommer nånsin stjäla Kajsas plats i mitt hjärta. Men i hennes frånvaro så är det Sanna Kallur som är min stora favorit. Så i bloggen blir det henne jag kommer lägga energi på framöver. Jag missade att kommentera inledningen som var smått fenomenala 7.81 i Glasgow. Det är bara en hundradel från hennes personbästa, och ikväll var det dags för tävling i Göteborg...7.75 är ett sjukt, sjukt resultat. Det är blott sex hundradelar från världsrekordet som sattes för arton år sedan. Då var det en ung ryska som sprang på 7.69 men det intressanta är att denna ryska senare blev svensk medborgare. Ludmila Engquist har världsrekordet inomhus men när jag såg Sanna springa ikväll såg jag att det rekordet är fullt möjligt att nå. Jag tror inte det kommer ske i vinter men Sanna har tiden för sig. Bara fem kvinnor har sprungit snabbare och där hittar vi legendarer som den tungt meriterade Gail Devers och bulgariskan Yordanka Donkova, som har rekordet uthomhus. Sanna Kallur är i ett fint sällskap.
Men visst känns saknaden tung ibland... det kan ingen Sanna, Klüft, Green, Holm, Thörnblad, Wissman eller någon annan ta bort.
