Ut med det gamla, in med det nya

Idag är jag inte fullt så ynklig. Febern har gått över, halsen är mest bara tjock och det enda som stör mig är att nosen är igentäppt. Jag tog dock beslutet att sova ut och hoppa över terapin. Det låter kanske konstigt, men i mitt stressade och nervösa tillstånd tror jag inte att den skulle ge mig så mycket. Dessutom skrek hela min kropp efter sömn och det var behövligt att sova ut. Föreställningen igår gick ändå bra, även om jag trodde att jag skulle tuppa av vid ett par tillfällen...

Men idag är jag nervös. Riktigt nervös. Om en kvart så åker jag iväg på mitt första pass till Grönan. Ja, jag har sett fram emot det här men nu när jag väl är här känns det jätteläskigt. Men jag måste se på framtiden med tillförsikt. Jag vill hemskt gärna att det ska bli bra. Ångesten hälsar inte på lika ofta, psyket är stabilt och jag vet... ja, jag vet... nånstans att det kommer ordna sig. Det kommer vara en omtumlande period, med hemskt mycket nytt. Jag skulle kunna valt något jag känt igen mig i och fortsatt mina gamla vanliga spår. Men det är inte för mig. Jag vill testa mycket under mitt liv...

För jag tar inte den kortaste vägen, jag tar den vackraste...