Tvära kast

Nej, man ska aldrig riktigt vänja sig. Jag kan bli så himla trött på att jag är så känslig, och alltid blir så berörd... men det ska komma en dag då jag inte längre blir det. Det ska komma en dag då jag har försonat mig med min historia. Den kanske är närmare än vad jag anar. Trots att jag drabbas av motgångar så löser jag de snabbare. Jo... jag är på rätt väg.

Annars hade jag en superb dag igår. Jobbet flöt på riktigt fort. Jag stod i pilkastningen, vilket var hur kul som helst! Jag hade att göra precis hela tiden och när dagen var slut var benen gelé och rösten var sönderskriken. Men jag gillar Grönan. Det känns hemskt lovande och kollegorna känns super också. Man träffar någon ny varje dag och det ska bli lite kul att se vilka intriger man varit med om när sommaren är till ända.

Sen när jag kom hem väntade världens bästa Marica med mat, levande ljus och jordgubbar till efterrätt. Då var det inte så konstigt att jag med gott samvete sov nästan elva timmar i natt...

Fler sådana dagar... tack!