Ja, som jag längtar... I morgon spelar vi den sista föreställningen och nu börjar jag för första gången på länge ana det som väntar runt hörnet. Jag vet knappt hur någonting kommer bli, men jag hoppas att det blir en lycklig framtid. Nej, jag är inte naiv som tror att allt kommer lösa sig bara jag slipper Kulturama, men det ska åtminstone bli skönt att göra saker för min egen skull. Länge har jag gjort saker för att jag trott det förväntats av mig. Nu vill jag leva livet... mitt liv!
Livet handlar inte om att hitta sig själv...
det handlar om att skapa sig själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar