Det här självförakt jag känner mot mig själv, den här oron som mal konstant... vem vinner på det egentligen? Vad tjänar det till? Okej... jag känner kanske inte alltid så här... men alltför ofta...
"I've been practicing all day
Now the words I meant to say are gone
I promised that I wouldn't cry
Told myself I had to try and hold on
The truth, I lied
I hate myself inside"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar