Yay! Mitt liv är sååå bra!

Ja, men det var ju ett väldigt långt tag sen sist jag skrev om lilla mig i min stora och förvirrade värld. Men faktum är att allt är så jävla bra just nu. Livet är på väg mot en riktning jag känner mig helt tillfreds med. Jobbet lugnar ner sig alltmer och jag får tid över till mig själv och det jag vill.

Vad gäller min depression, så tror jag inte den finns kvar. Det må låta helt sanslöst men jag tror det är så. Jag har fortfarande kvar spåren av den och min grundpersonlighet är färgad av hur jag mått de senaste två och ett halvt åren. Jag har gått igenom två depressiva perioder, där den sista var riktigt djup. Det sätter sina spår. Men de värsta tvångstankarna är borta, jag svälter inte längre mig själv och jag undviker att skada mig själv. Därmed är det inte sagt att impulserna finns där. Det gör de och så kommer det nog vara ett bra tag framöver. Det viktiga är vad jag gör av impulserna och för varje gång jag bryter mina destruktiva handlingar, så växer min själ sig lite starkare.

Men som sagt finns spår kvar i mig och jag är mer benägen att kritisera mig själv, känna mig osäker i relationer och hänga upp mig på småsaker. Det är just den biten jag måste jobba med för att göra allt som står i min makt att inte hamna i en tredje depression. Enkelt uträknat är det lättare att trilla dit igen för varje depressiv episod man går igenom. Det är inte kul, men det är verkligheten. Så för att göra upp med allt, hitta till en personlighet jag trivs med så ska jag få börja i psykodynamisk terapi. Min läkare och psykolog tycker jag behöver det och anser att det är viktigt att mina problem tas på största allvar och bearbetas. Det känns bra att ha ett sånt stöd bakom mig. Jag är glad att jag mitt i helvetet haft sådan bra erfarenhet av psykiatrin. Jag vet att det är få förunnat.

"Här står jag med världen i min famn
Och jag flyger över hav och land
För lyckan bär mitt namn"

Nåt som är väldigt sunt är att jag för första gången på väldigt länge börja planera för en långsiktig framtid. Jag har kommit till insikten att jag är värd en sådan. Jag behöver bo själv. Jag längtar ihjäl mig efter det och behöver ha ett eget krypin där jag kan stänga in mig och ta så jävla mycket egen tid jag bara kan. Sen har jag ett jobb jag nog kommer vilja jobba med varje sommar så länge jag pluggar, för trots att jag är mätt på det just nu så älskar jag mitt tivoli! Så till januari planerar jag att hitta en fantastisk studentetta där jag kommer bo i tre år samtidigt som jag utbildar mig till journalist. Bara så jävla bra!

"Men lyckan kom när jag stod still
Vände om, och glömde vad jag vill
För ingen människa rår..."

Men det är ändå här och nu jag fokuserar mitt liv och det är just här och nu som får mig att må jävligt bra. Jag börjar hitta en perfekt balans med egen tid och allt trevligt hängande med mina nya och gamla nära och kära. Idag har jag till exempel umgåtts med Maria och Olivia i Väsby, och kollat på tre sjukt bra filmer. I morgon kommer Anton och Sara hit och vi tänkte nörda oss med TV-spel hela dagen lång. Nästa vecka blir det (äntligen!) ett Sagan om Ringen-marathon. Därefter väntar en kryssning, lite resor neråt landet, ett par utanför och så lär det dyka upp en och annan här och hälsa på. Helt enkelt perfekt!

"Hela veckan varje dag
Varje timma drömmer jag
Om en stund i ensamhet
Jag drar ner min rullgardin
Dansar runt med ett glas vin
Spelar min älsklingssång
Och inget kan störa"

För så är det (även om jag hellre dricker cola...). Oavsett hur många vänner och hur mycket jag älskar min familj så mår jag som allra bäst när jag bara får vara och rå om mig själv. Så är det och det är jag så himla glad för. De senaste åren har ensamheten tärt på mig och tryckt ner mig men de senaste månaderna är det den jag hämtar styrka i. Då är allt på mina villkor vilket passar mig som handen i handsken. Styrkan i att bara vara jag börjar infinna sig, och när jag bara är jag så spelar det ingen roll vad jag jobbar med, vilka vänner jag har eller vad jag ska plugga till. Det är så det ska vara. Att hitta styrkan i att bara vara Fredrik såg jag länge som en omöjlig dröm men nu har jag den inom mig. Den kanske inte är där varje dag, men tillräckligt ofta!

"Jag vill alltid ha er nära
När som åren läggs till år
Och vad livet vill oss lära
Är att framtiden är vår"

Något som tar upp väldigt mycket av min egen tid i mitt liv är mina små. Henning och Hope har ju flyttat in här nu, och allra längst in i mitt hjärta. Ibland irriterar de mig till vanvett men jag kan inte blunda för att jag älskar de så mycket att jag nästan går sönder. De är mina små ungar som jag skulle gå genom elden för. Oskar Henning Eriksson och Kajsa Hope Eriksson är nåt av det bästa som hänt mig och att ha de nära är det finaste och renaste jag tänka mig. Villkorslös kärlek är den bästa.

"För ni är där när ingen ser mig
Ni är där när stormen yr
Ni är där när natten skrämmer
Och ni är där när dagen gryr"

Som avslutning på mitt långa inlägg (får bli lite oftare och kortare i fortsättningen...) vill jag delge med er ett meddelande jag fick från en jag håller väldigt nära mitt hjärta, och som är en stor trygghet i livet oavsett om jag mår toppen eller är på botten.

"Du är en bra människa, glöm ALDRIG det! Du duger precis som Du är. Det räcker att Du gör Ditt bästa. Du har modet att våga kliva upp varje dag o se livet i vitögat med alla kamper som finns. Du har kärleken i Dig att kunna se att livet är underbart. Du har glädjen att kunna vara stolt över Dig själv. För Du duger precis som Du är. Du är bra! Så tycker i alla fall jag att Du ska se på Dig själv."

Tack. Dagen då jag fullt ut kommer tro på de orden väntar runt hörnet.