18 juli 2004

Kajsa försökte gå till botten med sina problem, men när hon tyckte hon var på rätt väg började problemen alltid om. Dessutom bytte hon tränare mitt i allt kaos. Bengt Jönsson hade tränat henne i halva hennes liv, men något brast under säsongen 03 och numera var Yannick Tregaro hennes tränare, mest känd som mannen bakom Christian Olssons framgångar.

Men problemen fortsatte trots operationer och tränarbyte. Kajsa avbröt inomhussäsongen efter tre tävlingar och hon sköt fram utomhuspremiären. När det var dags för tävlingen i Båstad den 18 juli var det en nervös Kajsa som stod på ansatsbanan. Jag var också där.

Det första hoppet på beskedliga 1.80 var briljant. Kajsa strålade ikapp med publiken efter hoppet och Yannick knöt näven. Hon var tillbaka på riktigt! OS i Athen låg bara någon månad bort och det var ju den tävlingen inriktat hela sin karriär på. Det var där hon skulle vara som bäst och vinna en olympisk guldmedalj... men ödet ville annorlunda.

I nästa hopp hände det otänkbara. Hälsenan släppte från sitt fäste redan i ansatsen och Kajsa ramlade ihop på mattan i smärtor. Publiken tystnade ögonblickligen. Yannick skyndade sig ner och började bära ut Kajsa från allt folk och all uppmärksamhet, men Kajsa ville annorlunda. Hon slet sig från Yannick och svingade sig över staketet, på ett ben. Det säger en del om vilken slags människa Kajsa är. Jag satt bara nån meter från allt det här. Vad som rörde sig i Kajsas huvud vet ingen, men en gränslös besvikelse var det alldeles säkert. Hennes stora dröm gick i kras och nu väntade en lång och oviss rehabilitering. Kanske kunde hon vara tillbaka till EM i Göteborg 2006? VM i Helsingfors 2005 låg alltför nära i tiden... om hon ens orkade komma tillbaka överhuvudtaget.

Så mycket som jag grät de här dagarna har jag aldrig gråtit. Det kanske tycks lite patetiskt att jag brydde (och bryr) mig om en tjej jag inte ens känner, och säkert inte har så mycket gemensamt med. Men det jag fick se av Kajsa den här dagen och det kommande året skulle bara göra henne till en än större förebild. Kajsa besitter alla de egenskaperna jag beundrar och jag jobbar varje dag för att bli en så stark och envis människa, som jag tycker hon verkar vara. Att slita av hälsenan är varje höjdhoppares mardröm men Kajsa... "Nej, det här gick inte. Det var en chansning som inte höll. Nu lämnar jag det bakom mig och satsar framåt." Sagt och gjort. Kajsa skulle tillbaka. Hon skulle vinna OS i Beijing 2008. Guldet var inte inställt, det var bara uppskjutet.