"Häl"vetet börjar

Allt sedan vintern 2002 hade Kajsa haft både det ena och andra problemet med hälen. Det handlade om att kontrollera smärtan och det hade gått riktigt bra, men sommaren 2003 gick det inte längre. Tekniken brast och till slut hade Kajsa problem med att ens hoppa höjdhopp. Säsongen började annars lovande. 2.01 i Ostrava var ett härligt besked och en bra värdemätare på vad hennes nya ansats skulle betyda för framtiden. Men efter den här tävlingen gick det utför. Kajsa tog timeout och försökte komma tillbaka till Golden Leauge i Rom, men här blev hon bara elva och den forna och dominerande Kajsa hade numera problem med att ens ta sig över 1.90 och fick kämpa för höjderna kring 1.95. Alltså tog Kajsa ännu en timeout och när det var dags för den klassiska i tävlingen i Eberstadt ville hon ha ett besked på att hon åtminstone var på rätt väg...

2.06. Den 26 juli 2003 gjorde Kajsa den största bragd jag nånsin sett. Hon kom från den djupaste formsvackan i sin karriär och hoppade det högsta hoppet på nästan femton år. Hon hoppade höjd som aldrig förr. Lekande lätt tog hon 1.98, 2.00 och 2.02 innan hon med lite darr klarade 2.06 i sitt andra försök. Kajsa var med i matchen igen och här och då var ett VM-guld i Paris fullt realistiskt men... vad ingen visste var den enorma smärta Kajsa kände i hälsenan dagen efter rekordhoppet. Hon kunde knappt gå. 1.86 på SM någon vecka senare. På DN-galan mäktade hon med 1.95 och eftersom Hestrie Cloete totalt dominerade med en oerhört jämn hoppning med en topp på 2.05 i Berlin så var läget dämpat. Kunde Kajsa bemästra smärtan? Skulle hon vinna kampen mot klockan? Kunde hon ens klara av kvalet i Paris? Frågetecknen blev bara fler och fler och sagan om Kajsa Bergqvist tycktes vara på väg in i ett svart kapitel.

Kajsa överlevde kvalet i VM och i början av finalen hoppade hon riktigt lovande. Emellan hoppen fick hon dock kyla ner sin hälsena med is och smärtan var stor. Detta visade sig på 1.98. Där rev Kajsa grovt två gånger innan hon klarade med mycket luft till ribban i tredje. I det här läget var Kajsa fyra. Hestrie Cloete såg helt omöjlig ut och även Marina Kuptsova hoppade bättre än på ett bra tag. Sen lurade den bulgariska Venelina Veneva som Kajsa snuvat bronset på ett par år tidigare i Edmonton, men... också i Paris blev Veneva fyra. I sitt andra försök på 2.00 ville ribban ligga kvar. Kajsa var i med hela kroppen och ribban darrade länge, länge... men den låg kvar. Kuptsova fick en liten revanch från München och blev tvåa på samma höjd. Åt Cloete fanns inget att göra. Hon dominerade fullständigt och var felfri över 2.06.

Och Kajsa var glad och lättad över medaljen. En Kajsa i normal form hade kanske varit besviken men med tanke på förutsättningarna var brons på 2.00 ett fantastiskt facit. I både Sydney och Edmonton hade hon varit i toppform men hoppade ändå högre nu. Det säger en hel del. Det säger en del om Kajsa Bergqvist. De gångerna förlorade hon också guldet, men den här gången vann hon ett brons.