Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker, hur länge jag kämpar och hur mycket jag lovar mig själv... för vägen leder aldrig hem. Jag trodde verkligen den här gången. På riktigt. Men ångesten kommer alltid tillbaka. Den ger sig aldrig. Den ger sig inte förrän den får se mitt hjärtas blod, förrän det enda som finns kvar av mig är ett tomt skal...
"Life's so fragile and love's so pure
We can't hold on but we try
We watch how quickly it disappears
And we never know why"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar