Och dagen är här

Helt ärligt så har jag många gånger tvivlat på att den här dagen skulle komma. Men nu är den här. Vi skriver den första juni 2007 och Kulturama är över. Allt har inte varit åt skogen med den skolan men så många gånger har jag vaknat upp den här våren och känt att hela mitt inre gjort revolt och mer än allt önskat att inte gå till det där stället.

Nu är jag inte naiv som tror att alla mina problem försvinner per automatik när jag lämnar teatern och Kulturama bakom mig. Mina stora problem finns fortfarande kvar där. Men jag är rätt säker på att de kommer vara lättare att möta och lösa om jag befinner på platser där jag mår bra och utvecklas. Jag tror Grönan är ett sånt ställe. Jag har bara börjat där, men jag trivs riktigt bra.

Många har sagt åt mig under det här året att jag är stark, och att jag om någon klarar av att bli frisk. Men det är inte så lätt. För att kunna bli frisk så måste jag förstå vad som är sjukt, vad som får mig att så ofta misshandla mig själv både fysiskt och psykiskt. Jag tror jag inser problemet nu. Man ska aldrig skylla på en ensam orsak, men när jag tänker tillbaka på de senaste åren så kan jag se en gemensam nämnare för alla problem. Jag vet inte hur jag ska lösa det här. Det finns ingen enkel väg. Men jag vill hemskt gärna försona mig med min livshistoria. Ingen tjänar på att jag stundom hatar och sparkar på mig själv. Nej, jag vill hemskt gärna förlåta mig själv. Det måste jag göra för att orka vidare... och skapa en meningsfull och lycklig framtid.

"Jag kan se hur det som var leder till något mer
Jag kan känna hur min rädsla flyr"