Inte på topp just nu tyvärr. Alldeles för mycket jobb, och även om jag älskar mitt jobb så är passen alldeles för långa. Jag hamnar helt enkelt i en slags obalans. I tisdags blev det 11 timmar i Woody. Dunkande, fulla femkampare och ingen luft räckte gott och väl för att slita ut kropp och knopp. Dagen efter blev det 11 timmar i Can-alley. Fulla femkampare, en röst som försvann och ben som blev segare och segare. Sen mötte jag upp med två kompisar från Malmö, och jag har hängt med dem idag. Kul, men jag behöver en paus från människor just nu. Likadant i helgen, när föräldrarna var här. Det är roligt att umgås med mina nära, men jag behöver få tid för mig själv nån gång...
"Det är lätt att fly ibland
Finns lyckan i ett annat land?
Där är bara okänd mark
Och ensam är jag inte stark"
Trött... kommer jag nånsin vakna?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar