Osäker

Just nu vet jag inte riktigt vad jag vill, och det klarnar inte direkt... och hur vet man om man är vek eller förstående? Svar önskas...

Ont...

Jag försöker hänga med, och härda ut... men... vad gör man... när det bara gör ont?

"Det är inte regn som faller
En kylig vind som söker sig hit in
Får se hur mina tårar
Fryser till is på min kind"

De sista poängen

I arla morgonstund blev det till att sätta sig på pendeln och fara till Märsta och terapi. Idag lämnade jag in min skattning för tredje gången, och vilka framsteg jag gjort! För en oinsatt är en skattning där man mäter hur pass deprimerad man är. Eftersom jag är siffernörd så älskar jag den uppgiften. I februari hade jag 30 poäng, i april hade det sjunkit till 22 och idag så hade jag futtiga 9 poäng! Det är nästan så jag blir rädd.

Nu handlar det om att pressa ner skattningen till 0! Det primära målet för veckan är att lyckas fokusera och koncentrera tankarna, trösta mig själv istället för att trycka ner mig och lyckas hitta mina livsregler och grundantaganden. Sen ska det bli lite orostid igen. Ja, det krävs mycket arbete för att nå hela vägen, men jag har nått längre än vad jag nånsin trott. Det går fortfarande rätt mycket upp och ner. Just idag och igår har jag mått lite sämre, men det är så med depressioner. Det är sällan en spikrak kurva, och man får hänga med så gott man kan.

Nu ska jag strax iväg till jobbet, och jag håller tummarna för något roligare idag! :)

1.90... tronskifte på gång?

Nej, formen vill inte infinna sig för Kajsa och jag är glad att jag valde soffan istället för ett regnigt Sollentuna. 1.90 är inte så värst bra för en tjej som har skuttat över 2.00 eller mer femtio gånger i karriären. En lustig detalj i sammanhanget är att Emma Green studsade över 1.93 och slog både Kajsa och Antonietta di Martino, som tog 2.03 i helgen. Emma är på gång, och det ska bli spännande att se om hon nosat på två meter innan sommaren är slut.

Men guldet i Osaka rör hon inte!

Och så blev det Hjul 5...

Det verkar inte vara min vecka på jobbet. Igår fick jag torterar i Hjul 6 och idag blev det Hjul 5 i ösregnet. Lite ironiskt... att det kan vara så deppigt att gå till ett nöjesfält och ställa sig i ett lyckohjul. Nåja, jag fick i alla fall gå hem tidigare för första gången, och det är skönt. Jag hann med ett medarbetarsamtal också, där det blev mycket ros och inget ris. Det känns skönt att man gör ett bra jobb åtminstone.

Så det blev inget Sollentuna. Det regnar och regnar... så nu hoppas jag på sol och femkamp i morgon!

Och Hjul 6 blev det

Ryktet säger att man får stå där högst sju timmar åt gången, eftersom Hjul 6 ligger så isolerad och det är tufft mentalt att stå ensam med sig själv så länge. Där stod jag 11 timmar igår. Nej, lyckans lotteri spelade mig ett elakt spratt den här gången.

Idag ser det ljusare ut! Kajsa hoppar i Sollentuna och jag frågade lite snällt igår om jag kunde få gå tidigare idag så jag har chansen att se det på plats. Jag drog väl en liten vit lögn om att jag hade biljetter, men det var bara för att de skulle tycka lite synd om mig. Men nu ser det ut som att jag får gå redan vid 17 idag, istället för 23! Det är jag värd tycker jag! Jag har försökt att få gå hem tidigare så många gånger, men det har aldrig lyckats...

Fast det regnar ute idag, och så hima kul är det inte att se friidrott ensam OCH i ösregn. Hmmm... är jag en dålig människa om jag ser tävlingen hemma istället? Ja, Bror Duktig är jag. Jag får dåligt samvete av att dra en sån liten vit lögn, och jag får dåligt samvete att jag förlorar lite pengar... Ja, borde verkligen bli lite snällare mot mig själv.

Jag är ju inte mer än människa.

Lyckans lotteri

Nu tar jag ett djupt andetag och ger mig in i det igen. Nu väntar två dagar med totalt 22 timmars jobb. Förra veckan hade jag flyt med två roliga spel. Håller det i sig den här veckan också? Vill så gärna ha Grodan, Pilen eller Can-Alley... och inte Lott 3, Hjul 6 eller nåt i den stilen.

Vem vet? Det här lyckans lotteri...

Girlpower!

Ja, Spice Girls gör comeback! Det blir 25 spelningar och en skiva med nytt och gammalt material. Äntligen kanske gruppen får den slutpunkten den förtjänat? Det vore på tiden. Mel B, Geri, Emma, Victoria och Melanie C var mina största idoler som finnig tonårsgosse och de har fortfarande en speciell plats i mitt hjärta.

En pojkdröm blir sann!

1.92... but I will always believe

Nej, det är som det brukar vara. Kajsa öppnar säsongen svajigt, kanske till och med svajigare än nånsin? Igår blev det 1.92, med en rivning redan på 1.89. Är jag orolig? Nej... inte direkt. Jag är van. Kajsa är till åren kommen och så här brukar det se ut ibland. Det är lång, lång tid kvar tills VM i Osaka går av stapeln. Jag tror stenhårt på en ädel medalj, annars hade inte Kajsa varit Kajsa och jag hade inte varit jag.

Sollentuna på onsdag. 2.04 i fjol. 1.94 i år?

HA!

Polisen ringde till mig nyss, och de har lyckats gripa en person som försökte använda mitt spärrade kort! Åh... jag blir så himla skadeglad! Det får man bli. De vet ju inte ännu om han har kvar min plånbok, men det gör inte så mycket. Det bästa är att den där lilla grisen fick sitta bakom lås och bom en natt, istället för att tömma mitt kort!

Yay, rättvisa!

Tur i oturen

Livet tuffar på. Balansen inom mig känns mer stabil nu när lägenheten är tömd. Jag jobbar väldigt mycket, men det är kul (åtminstone ibland...). Midsommar betydde ännu mer jobb, men också ännu mer pengar! Ja, det är så mitt liv är just nu. När jag inte jobbar, så sover jag eller glor på Lost. Lovely! Tänk att jag missat den serien.

Igår skulle det dock smälla till ordentligt! Pubkväll på Grönan! Förra gången var suverän, och det mesta talade för att det skulle bli ännu bättre igår - vilket det också blev. Vädret var toppen och kvällen blev sådär härligt lyckad det sällan blir. Mötte upp med några vid 17. Vi tog några cider på Kryddhyllan, åkte några attraktioner, åt lite nachos (lika gott som doften vid hjul tvåan skvallrar om) och hade det bara trevligt till parken stängde och pubkvällen drog igång.

Alltså... så himla kul! Så ofta i mitt liv har jag känt mig utanför och bara så felplacerad i sådana här sammanhang. Men jag hade verkligen så kul och sammanhållningen med mina kollegor växer för varje dag. Man tror man träffat alla, men så dyker det upp något nytt och trevligt ansikte man missat! Älskar mitt jobb, och vad det gjort med mig. Senare skulle det bli After i Gamla Stan, men vi vände i dörren. En av oss hade glömt sitt leg, så det blev nattamat! Och det var här det gick utför...

Min plånbok blev stulen. Vet inte hur, men det var inte lite panik som kom över mig. Jag var stressad till min sista pendel och mitt i alltihopa tog alltså nån jävla idiot min plånbok (HAHA, jag hade bara trettio spänn där!). Det blev till att panikringa och spärra kortet, och hålla tummarna för att inte något hade hänt... Sen visade det sig att min pendel hade gått. Det blev nattbuss istället, och seg som jag var missade jag min hållplats och fick vänta en extra halvtimme för att åka tillbaka. Det här var en prövning och ingen särskild lyckad slutpunkt på en lyckad dag, men... jag hade enorm tur i oturen.

• Mitt SL-kort blev inte stulet - 620 spänn!
• Grönankortet klarade sig - 500 spänn!
• Cashen jag fick av mor när jag fyllde år låg hemma - 1000 spänn!
• Kortet var inte tömt - 4500 spänn!
• Jag hade spenderat mina kontanter - 300 spänn!
• Nycklarna var också välbehållna - x antal spänn!

Mitt frikort är jag av med, Satskortet likaså, kortet på Åhlens, mitt leg och en gnutta tro och hopp på mänskligheten är också naggad i kanten... men det kunde blivit så mycket värre!

För mycket av allt

Inte på topp just nu tyvärr. Alldeles för mycket jobb, och även om jag älskar mitt jobb så är passen alldeles för långa. Jag hamnar helt enkelt i en slags obalans. I tisdags blev det 11 timmar i Woody. Dunkande, fulla femkampare och ingen luft räckte gott och väl för att slita ut kropp och knopp. Dagen efter blev det 11 timmar i Can-alley. Fulla femkampare, en röst som försvann och ben som blev segare och segare. Sen mötte jag upp med två kompisar från Malmö, och jag har hängt med dem idag. Kul, men jag behöver en paus från människor just nu. Likadant i helgen, när föräldrarna var här. Det är roligt att umgås med mina nära, men jag behöver få tid för mig själv nån gång...

"Det är lätt att fly ibland
Finns lyckan i ett annat land?
Där är bara okänd mark
Och ensam är jag inte stark"

Trött... kommer jag nånsin vakna?

Sköna dagar... men nu är det slut!

Det har det varit nu. Päronen har varit här och vi har firat mig lite grann! Vi har ätit gott, haft det trevligt och varit en runda på Ikea (love it! Jag är Ikeakåt!). Nu börjar lägenheten ta form och bli hur fin och mysig som helst. Skulle gärna vilja vara kvar här hela dagen, men...

Jag ska ju jobba 11 timmar! Yay!

24

Vi klarade det. Du och jag, Fredrik. Nu är jag 24 och jag vet inte hur många gånger jag tvivlat på att jag skulle få uppleva den här dagen. Men nu är jag bara glad. Jag är så lycklig att jag får vara med i leken ett tag till. Det går verkligen inte att ta något för givet i den här världen, men jag ska verkligen göra allt för att mitt tjugofjärde år ska bli ett av de bästa. Och det tror jag att det kommer att bli.

"Jag kan äntligen andas
Mitt liv har långsamt förvandlats
En stig som leder till oändlighet
En värld som väntar på mig"

Jobbigt jubileum

Ja, i morgon fyller jag 24. Det känns faktiskt bra, även om jag inte är så mycket för det här med min födelsedag. Jag och Marica tjuvstartade igår med tacos, tårta, Golden Leauge, Lost och en väldigt fin present. Hur mysigt som helst.

Men det här med att fylla 24 väcker också gamla minnen till liv. Det är nästan exakt ett år sedan jag gick in i min svåra depression. Det känns. Ja, jag mår mycket bättre nu för tiden men riktigt i mål är jag inte ännu. Jag är på god väg, och jag hoppas att det blir trevligare att vara 24 än vad det var att vara 23.

Jaaa, nu ska jag snart iväg och jobba. Känns lite segt, men sen är jag ledig ett par dagar i alla fall.

1.93... and this sucks!

Nej, Kajsa och Oslo går inte ihop. 2001 hoppade hon 1.93, 2003 mäktade hon med 1.95, 2006 blev det ännu en gång 1.93 och igår blev det favorit i repris med 1.93. Precis som i fjol tog hon höjden i tredje försöket med darr. Nej, gör om och gör rätt! Det här är vi inte nöjda med. Speciellt med tanke på att Slesarenko hoppade mer övertygande än hon gjort på tre år.

Men... det kommer mera.

Sååå sliten

Har jobbat 11 timmar både tisdag och onsdag, så nu är jag sliten, både psykiskt och fysiskt. Nu ser det lite lugnare ut några dagar, och det känns skönt. 5 timmar idag, i morgon och så 6 timmar på lördag. Sen är jag ledig ett par dagar igen. Nice! Behöver lite lugna dagar nu för att komma i form igen!

Nya jag

Just det ja! Jag har klippt mig, och kort blev det! Kortare än på... hmm... typ hela mitt liv kanske? Ja, jag gillar det i alla fall! Det är "summer Fredde 2007"! ... Men det där med att le på kort kan jag aldrig lära mig...

Jag ler inombords istället.

Livet på landet

Livet är bra just nu. Idag har jag bara softat, precis som jag planerade. Det känns skönt med tanke på att i morgon och på onsdag väntar två lååånga pass på jobbet. Vi snackar elva timmar. Igen. Ja, men det känns helt okej faktiskt. Det ska bli skönt att ha de här passen avklarade, för resten av veckan ser helt klart bättre ut! Trevligt!

Och ikväll kommer Marica hem! Det känns jättekul, för jag älskar henne mest ju! Men jag är ändå glad för den veckan jag fått i ensamhet. Den var nog precis vad jag behövde just nu. Under det senaste året har jag ofta kunnat vara mig själv när jag varit bland vänner och där och då mått rätt bra. När jag hamnat för mig själv har jag börjat grubbla, deppa och oroa mig. Men de senaste dagarna har jag mått bättre än på många, många år i min ensamhet. Det känns helt underbart... även om det ska bli skönt att slippa vara ensam hela tiden! ;)

Om det nu undgått någon så älskar jag min lilla DS. Just nu lirar jag Harvest Moon och som jag diggar det! Det går helt enkelt ut på att bygga upp en bondgård, träffa en fru och skaffa ungar! Inte mycket action där inte, men när det är så mysigt kan jag inte klaga. Idag har jag mött min första sommar på gården! Jag planterar som aldrig förr, klappar min katt, uppvaktar flickorna (har inte bestämt mig ännu för vem jag ska snärja...) och börjat planera för att skaffa höns lagom till hösten! Livet på landet leker...

Livet i verkligheten är inte mycket sämre.

D'oh!

Så kan det gå. I morse råkade jag missa min terapi. Märkligt. Var himla säker på att den skulle vara klockan 9.00. Ändå fick jag för mig igår kväll att jag skulle upp klockan 7.30 och gå ut på promenad. Sen skulle jag gå hemifrån vid 8.45... hmm... när det nu tar en timme att åka all the way to Märsta är det märkligt att jag tänkte gå hemifrån en kvart tidigare. Nånstans igår fick jag för mig att terapin skulle vara klockan 10.00...

Synd! Jag hade verkligen sett fram emot terapin när jag mådde så bra och kände mig så himla klok. Nåja, det här får inte upprepas. Jag hade ju ingen session förra veckan heller eftersom det inte fanns tid. Nu får jag vänta en vecka, men det känns okej, för jag mår väldigt bra just nu... och nu jag får ju vara hemma och softa en hel dag till liksom! :)

En ny stjärna!

Stefan Holm över 2.30, Emma Green över 1.94 och... Ebba Jungmark över 1.92! Helt plötsligt har vi en ny stjärna på vår höjdhoppshimmel. Att höja sitt pers med åtta centimeter är... ja... osannolikt bra! Sen är hon bara 20 också, och redan femma genom alla tider i Sverige. Framför sig har hon Carolina Klüft och Susanne Lorentzon på 1.94, Emma Green på 1.97 och en viss Kajsa Bergqvist på 2.06... Jag vet, jag är en sportnörd.

Det blir en höjdarsommar!

Äntligen... nu händer det verkligen

"Med hjärtat fyllt av ensamhet
Så tystna varje sång
En natt blev till en evighet
Så oändligt lång
Men tårar kan sina
Och jag står här trots allt
Med huvet högt och blicken klar
Så möter jag en helt ny dag"

Det har varit på gång ett tag nu. Jag har känt det i själ och hjärta. Jag mår bättre än vad jag gjort på många år. Nu händer det verkligen. Till sist... äntligen... jag har hoppats så många gånger, och fallit tillbaka. Men nu... nu... händer det verkligen.

"Äntligen, känns det som om livet börjar om igen
Sakta fylls mitt inre utav ljus igen"

Vad som än händer i framtiden så tar jag med mig tankarna och glöden jag hittat inom mig den senaste tiden. De senaste dagarna. Jag är inte naiv. Troligen har jag några svackor till att överleva innan jag är i mål... men... nu händer det verkligen.

Och alldeles strax är jag ledig!

Livet tuffar på. Trots att måendet går lite upp och ner känns själen lugnare än på mycket länge. Jag är låg ibland, men jag vet att det alltid går över. Och jag har hittat verktyg för att tänka mig gladare och peppa mig själv. Sen är det rätt naturligt att man känner sig mentalt trött efter att ha jobbat 22 timmar de senaste två dagarna. Så är det för vem som helst. Idag är jag glad över att det bara blir sex timmar, och under dessa timmar blir det Sommarkrysset, och det är alltid skoj!

I morgon och på måndag är jag ledig, och det ska bli himla skönt! Jag tänkte inte göra något speciellt, mest ta det lugnt och bara vara... Promenera, tvätta lite, spela lite TV-spel, vara ute i solen, jogga och bara... ja... bara vara Fredrik.

2.02... AND she's back!

Nu är det igång på riktigt! Igår klarade Kajsa hela 2.02 i Turin. Med tanke på att hon hade problem med att ta 1.91 för drygt en vecka sedan är det här så sjukt kul! Ibland lossnar det och man fattar inte riktigt hur det går till. Men sådan är Kajsa! Hon smäller till när man minst anar det, och jag har börjat lära mig det nu. När det blev 1.91 i Sollentuna var jag inte ett dugg orolig. Visst, jag trodde verkligen inte att det skulle bli felfri hoppning över 2.02 idag, men det ser jag bara som en enorm bonus.

Nu väntar Golden Leauge i Oslo om en vecka, och då ställs Kajsa mot Tia Hellebaut och Blanka Vlasic. Den senare har redan tagit 2.04 i år och Tia snodde så när Kajsas världsrekord i vintras.

Nu kör vi!

Orka!?

Elva timmar idag, elva timmar i morgon... vill inte!

"Jag gör mitt jobb, jag tar mig hem
Vet knappast hur det går till
Jag somnar, jag vaknar
För alltid, för evigt
Jag ber en liten bön"

Bit för bit, dag för dag

Det tuffar på... tankarna är tunga ibland... men en dag i taget, och ett steg i taget...

"So I found a reason to stay alive,
Try a little harder, see the other side
Talking to myself -
Too many sleepless nights
Trying to find a meaning to this stupid life
I don’t want your sympathy,
Sometimes I don’t know who to be"

Hetta och kyla

Det här var nog de fem längsta timmarna i mitt liv. Jag blev placerad i ett lyckohjul som mer eller mindre förvandlades till rena rama bastun. Nä, med ett redan lite darrigt psyke räckte det här för att sänka mig lite till. Typiskt... :( ... Det kanske låter konstigt att sommar, sol och värme kan göra mig så obekväm. Men i sammanhanget är det viktigt att komma ihåg att jag de senaste två somrarna genomgått ett riktigt helvete. Sommarsolens värme får mig att komma ihåg kylan i min själ...

Roligt (och så sjukt märkligt!) att springa rakt in i min "minigris" Mini på vägen hem. Konstigt, eftersom hon bor i Borås, och oddsen att träffa varandra i stora Stockholm är inte så där himla höga. Men roligt var det, och gav mig lite mer energi.

Så nu ska jag göra en liten lista tänkte jag, med saker jag ser fram emot i sommar. Jag vill hemskt gärna att det här åtminstone ska bli en okej sommar, ja, rentav en riktigt bra sommar!

• Galna och roliga pubkvällar med mina sköna kollegor på Grönan!
• Många mysiga och underbara kvällar med Marica.
• Adoptera en (två?) liten kisse från Majken.
• Jogga många, många mil och fila formen inför Lidingöloppet.
• Komma in på min drömutbildning.
• Följa Kajsa hela vägen till VM-guld och 2.10 i Osaka.
• Återuppta arbetet på GAMEcore och börja spela lite mer igen.
• Få det riktigt mysigt i vår fantastiska lägenhet.
• Förlåta mig själv för allt som hänt det här obehagliga året.
• Lära känna nytt och trevligt folk på Grönan!
• Få lite mer tid över till andra vänner som kommit bort lite.
• ... en liten romans kanske?

Längtan efter ledighet

Jag vill vara ledig! Ja, jag vet... jag var ledig igår men en dag räcker inte för att jag ska känna mig utvilad. Den sista tiden i skolan varvades teaterångesten med jobbet, och även om det känns superskönt att skolan är över så saknade jag en liten paus innan jobbet tog vid. Jaaa... jag jobbar bara fem timmar idag, men jag vill bara sitta i soffan och softa... men det blir väl tid för det också. Antar jag. Ikväll kanske? Och det är nog nyttigt för mig att jobba, för det är lätt att sätta igång och grubbla. Alltid nåt jag är bra på! ;)

"Om jag fick leva om
Mitt liv när du kom
Så vände jag om"

Och hur är det med psyket just nu? Jaaa, okej antar jag. Ångesten har inte gjort sig påmind på en vecka och jag är tacksam för varje dag jag får. Att slippa Kulturama var nog precis vad jag behövde. Samtidigt har jag börjat hoppas så många gånger, att det kommer ta tid att tro fullt ut på att jag kommer kunna klättra upp ur mitt svarta hål, och stanna där... Men livet börjar kännas mer hanterbart, även om jag vet att det är en bit kvar. Jag behöver tid, lära mig att lita på mig själv och... ja, på något sätt riva den där sista och svåraste barriären. Undrar om jag är stark nog...?

"Men jag följde mitt hjärta
Jag lydde vartenda slag
Ingen hade väl sagt mig
Att stark kan förvandlas till svag
Över en dag
Längtan är allt jag har"

Men nu ska jag väl ta mig iväg till mitt kära jobb, och hoppas att timmarna flyger förbi! Sen blir det antingen soffan, eller Betty... kanske bägge delarna?

Och jag saknar dig minsann, även om det nog är bra med en liten paus...
men jag älskar dig... mest! :)

En alldeles vanlig dag

Skönt med ledighet, skönt att ha fått en del gjort och skönt att ha lite tid till avkoppling. Mer behöver inte sägas. En alldeles vanlig dag. Helt enkelt.

"Time to face what you are hiding from
Don't have to do this on your own"

"I samma liga" säger du? Hmm... tål att tänka på.

Slutet och början

Livet är konstigt. Livet går upp och ner. För ett år sedan ville jag stanna klockan och aldrig nånsin lämna Markaryd och AMP. Då satt jag med en sorglig klump i magen. Nu är livet annorlunda. Jag är så glad att det här året äntligen är över. Jag lämnar Kulturama lite trasigare än innan, men ändå med vetskapen att jag är en oerhört stark människa som klarar av precis vad som helst. Ärren i mig börjar blekna, men min vilja står fast.

Avslutningen igår var trevlig. Det kändes skönt att få ett bra avslut på det hela. Det känns skönt att inte längre känna sig som den konstigaste i rummet. Jag tycker fortfarande det känns en smula ytligt med fester och alkohol, men jag har bestämt mig för att då och då göra ett inhopp i den världen. Håller jag det på en lagom nivå mår jag bra av det. Men jag kommer alltid känna mig mer levande när jag lyssnar på Sonja Aldén, ser Kajsa hoppa högt, kramar Marica eller joggar för mig själv. Sån är jag. Det är jag glad för.

"Som en väg utan mål
Och ingen där som förstår
När man tappat allt man någonsin trodde på
Då kan det öppnas upp en dörr
Som du inte såg där förr
Och solen lyser åter vägen där du går"

De längsta resorna görs i våra inre. Det är så. Jag har börjat skriva dagbok. På riktigt. Det är alltid en kick att blogga med vetskapen om att ens ord når ut till andra. Men jag behöver ett ställe dit ingen riktigt kan nå. Jag känner mig mer och mer trygg i mig själv, men riktigt där är jag inte ännu. Därför avslutar jag varje dag med att sammanfatta dagen, hur den känts och vad som rör sig i mitt inre. Det är nyttigt och läkande.

Framtiden är här nu, och det känns bra och... konstigt! Jag trivs på mitt jobb, och jag håller verkligen tummarna för att jag ska komma in på den utbildningen jag sökt till hösten. Gör jag inte det, så... Ja, till en början tänkte jag ta mitt andrahandsval. Men jag är inte mycket för sånt. Kommer jag inte in där i år, så... tar jag världen i min famn och flyger över hav och land... Det ni! ;)

Näää... nu ska jag äta skamlösa mängder choklad, käka massa glass och dricka kopiöst mycket cola. Mums!

Och dagen är här

Helt ärligt så har jag många gånger tvivlat på att den här dagen skulle komma. Men nu är den här. Vi skriver den första juni 2007 och Kulturama är över. Allt har inte varit åt skogen med den skolan men så många gånger har jag vaknat upp den här våren och känt att hela mitt inre gjort revolt och mer än allt önskat att inte gå till det där stället.

Nu är jag inte naiv som tror att alla mina problem försvinner per automatik när jag lämnar teatern och Kulturama bakom mig. Mina stora problem finns fortfarande kvar där. Men jag är rätt säker på att de kommer vara lättare att möta och lösa om jag befinner på platser där jag mår bra och utvecklas. Jag tror Grönan är ett sånt ställe. Jag har bara börjat där, men jag trivs riktigt bra.

Många har sagt åt mig under det här året att jag är stark, och att jag om någon klarar av att bli frisk. Men det är inte så lätt. För att kunna bli frisk så måste jag förstå vad som är sjukt, vad som får mig att så ofta misshandla mig själv både fysiskt och psykiskt. Jag tror jag inser problemet nu. Man ska aldrig skylla på en ensam orsak, men när jag tänker tillbaka på de senaste åren så kan jag se en gemensam nämnare för alla problem. Jag vet inte hur jag ska lösa det här. Det finns ingen enkel väg. Men jag vill hemskt gärna försona mig med min livshistoria. Ingen tjänar på att jag stundom hatar och sparkar på mig själv. Nej, jag vill hemskt gärna förlåta mig själv. Det måste jag göra för att orka vidare... och skapa en meningsfull och lycklig framtid.

"Jag kan se hur det som var leder till något mer
Jag kan känna hur min rädsla flyr"