"One by one, the chains around me unwind
Every day now I feel that I can leave those years behind"
Hade ett bra samtal med min läkare idag. Olga är måhända utländsk och lågmäld, så det är svårt att uppfatta vad hon säger, men vi kom fram till att jag är på rätt väg, och strävar efter rätt mål. Var min resa än slutar så tror jag att jag att jag är något bra på spåren. Jag har en bit kvar och det är en process som kommer att ta tid. Men jag vet att det går att bli helt frisk. Och det tänker jag bli också. Jag behöver lära mig att lita på mig själv och tro på min kapacitet. På riktigt. Jag tycker om Olga.
Och trots allt, det finns en hel del i mitt liv att vara tacksam för. När oron och ångesten sätter in är det lätt att glömma allt det fina man har. Jag har massa underbara människor i mitt liv. Även om många är utspridda över Sverige (eller världen för den delen) så finns de alltid nära mitt hjärta... en kram till er alla. Men allra gladast är jag över att jag tycker om mig själv, trots alla fel och brister. Så ego är jag.
"I've been searchin' my soul tonight
Don't wanna be alone in life
Now I know I can shine a light
To find my way back home"
Och ja... de längsta resorna gör vi i vårt inre. Kloka ord av en klok vän.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar