Äntligen!

Nu är alla föreställningar avklarade och sökningen till scenskolan är lagd till handlingarna. Hur det nu gick med det sistnämnda vet jag inte riktigt ännu. Jag fick visa två monologer, varav jag är riktigt nöjd med den första. Men man ska inte analysera sönder hela röran. Jag är nöjd i alla fall. Kom jag vidare till andra provet vore det en enorm bonus. Visst har jag hoppet, men jag vet ju hur svårt det är. 1000 söker till 10 platser. Tja... oddsen är inte bäst i världen direkt, men en dag kanske jag är en av de 10. Jag kan lika gärna sikta mot stjärnorna, så kanske jag hamnar i trädtopparna...?

Dessvärre har jag märkt att under denna hektiska period har massa annat fått lida. Lägenheten är ett smärre bombnedslag, endast en klapp är inhandlad, jag vet inte hur jag ska ta mig hem över jul... Ja, för att göra en lång historia kort så har jag en del att styra upp... Det blir nåt att bita i!

Vägen från skymning till gryning är lång, men jag märker att jag klarar det mesta om jag bara ger mig tusan på det. Vägen hem är lång, men en dag är jag framme... en dag.