"When you keep crying out to be saved
but nobody comes
And you feel so far away
That you just can't find your way home
You can get there alone
It's okay, what you say is..."
Ett steg framåt, och så två bakåt... Ibland går det bara inte. Idag rasade allt samman. Jag vet inte varför egentligen. Jag antar att det är en kombination av ett gäng olika saker. Jag har tagit mig igenom en sjukt stressig period och gått från hundra till noll på ett par dagar. Sedan ska jag hem över jul, och det är inte så upplyftande. Jag mådde inte bra under novemberlovet... och sedan, ja... Kärlek... Jag är ute på djupt vatten. Jag vet inte om jag är redo... men jag vill verkligen... åtminstone försöka... även om jag måste... genom helvetet...
"... I can make it through the rain
I can stand up once again on my own
And I know that I'm strong enough to mend
And everytime I feel afraid I hold tighter to my faith
And I live one more day and I make it through the rain"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar