Ja, om ett par timmar åker jag... hem då. Jo, det får gå. Jag vet inte vilken inställning jag ska ha egentligen för det är så många hemska minnen förknippade med de där platserna. Men jag inser att det mesta sitter i mitt psykade huvud. Jag kan bara hoppas att tiden läker alla sår... den brukar ha en tendens att göra det. Men ändå... det ska bli sjukt skönt att komma hem till Stockholm igen. Det kan jag inte förneka. Scenskolan avgör när jag far upp igen... ;)
"I like that special place in heart, the place that harbours hope..."
Annars är det, ja, helt okej faktiskt. Eller ja... jo, jag har ett fånigt leende på läpparna som är svårt att sudda bort. Det finns en slags studsighet i min själ jag inte känt på länge... mycket länge. Ja...... vem vet?
"I thought my heart had learned its lesson..."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar