Det är nuet som räknas. Helt enkelt. När jag är stark och glad vill jag vara där. Men idag dras minnena tillbaka till det gamla. Jag kör fast i mina tankar. Det är tjatigt och det tär på mig. Jag svär... jag vill aldrig mer proppa kroppen full med piller och sånt. Aldrig mer. Vill inte.
Jag lär väl komma ur det här starkare. Har en tendens att göra just det. Men när jag är mitt uppe i det är det svårt. Det är svårt att fatta hur lyckan kan svänga så vansinnigt fort. Men det är också skönt att ha vetskapen i mig att det kan pendla tillbaka. Och jag är starkare än då.
Idag har jag och Simon gjort stan. Lekt turister och så. Men jag var mest moody. Även om Simon säger de finaste sakerna vill min dumdumma tankar hemskt gärna svärta ner sånt också. Dumt. Hemskt dumt. Förlåt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Varma peppakramar F!
Jag vet hur det är, jag förstår hur du känner dig. Man får vara moody och man kör litet fast ibland, se framåt, se på dig själv en stund, vad du har utvecklats och kommit idag!
Goa kramar,
Emma
Tack vännen. Tusen tack. Visst har jag kommit en lång väg. Ibland har jag svårt att se det bara.
*stor kram*
Skicka en kommentar