Så var den myten krossad. Det går att grunda inför ett lopp med vin, chips, cola, pizza och choklad. Hässelbyloppet idag markerade en ny nivå i min löpning.
Yes! Helt enkelt wow! Och yay! Och woohoo! När året började hade jag 54:30 som personligt rekord på milen. Jag sänkte det till 49:22 på Premiärmilen i slutet av mars. Och idag fick jag till 47:12 i säsongens (troligen) sista tävlingslopp. Mer behöver inte sägas egentligen. Det var mitt livs lopp. Allting fungerade från start till mål. Det var en grymt fin höstdag och när krafterna började tryta efter halva loppet tog jag rygg på folk och lyckades hålla farten och dessutom kom lättheten tillbaka i benen när målet nalkades. Spurten sen runt stadion i Hässelby var så skön. Bara det att jag hade krafter kvar var grymt peppande.
Jag hade en dröm om att komma under 48 minuter och kvalificera mig till tävlingsklassen och det gjorde jag med god marginal. Personligt rekord med över två minuter och drömmen om att nå under 45 minuter nästa år är inom räckhåll. Kanske ännu längre? 40 är också en drömgräns som ska nås. Förr eller senare. Men det kommer. Idag är jag bara glad, nöjd och stolt. Jag är duktig. :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
svar på kommentar: haha det där lät nästan lite snuskigt :D jag kan göra sån kaka när vi har inflyttningsfest här, på villkor att du kommer med sällskap!
Skicka en kommentar