En helg på Sveriges framsida

Tåg i fem timmar. Simon spelade DS. Jag läste om Irak. Henning charmade fjortistjejer. Hoppi ville dö. I Alingsås kastade vi av katterna till mina föräldrar. Pappa sprang in i en random människa. Han svor såklart. Mamma sprang bättre. I Göteborg träffade vi Kerstin. Sen träffade vi en förvirrad blond liten sak. Emelie. Vi drack vin hela kvällen. Och åt tacos. Jag och Simon vaknade mitt i natten. "Hej", sa jag. "Hej, hej", sa Simon. "Jag har ont i huvudet", sa jag. "Jag är trött", sa Simon. Sen sov vi.

På lördagen tittade vi på konst. Simon gjorde narr av den. Jag och Kerstin såg i syne. På samma gång. Samma sak. Ett pannkakshus. Vi frågade en snäll göteborgare (trodde vi) efter vägen. Han sa (skrek) ordet pannkaka säkert femti gånger på två minuter. Två centimeter från Kerstin. Det blev Mingeling istället. Ris och kyckling. Tråkig mat. En cool kvinna som drev stället dock. Dramtisk röd klänning och lika rött läppstift. På Mingeling sålde man också "ovanligt kaffe". Spännande.

Jag och Simon var inte peppa på musikal. Vi var bakis. Mini och Joffe var inte heller pepp. Men musikal skulle det bli. Och vi kunde dött på kuppen. Mini klagade på sina dåliga nerver, gjorde u-svängar på motorvägen (typ), höll på att krocka titt som tätt och hade mest panik över Göteborg. Men hon skrattade, jag hade roligt, Simon fruktade för sitt liv och Joffe var cool. Men skojigt var det.

Bonettes musikal rockade fett. Och hela klanen Bonette var där också. Det blev pinsam tystnad. Pinsamt var det överlag. Så vi flydde Balettakademien och åt på Donken i Scandinavium. Där hade det varit High School Musical på is och så. Massa barn hade glittriga hattar och jag och Simon ville ha. Vem vill inte det? Och Simon tyckte om Mini och Joffe. Dom fick skyhöga betyg och alla var glada. Avslappnat och roligt. Det gillar vi.

Senare på kvällen blev det lam skräck med flickorna. Kerstin hade köpt världens största godispåse med massa choklad. Men så kom hon på att choklad gör henne arg. Och sedan ledsen. Det var nog ingen bra idé. Så vi sov.

På söndagen var vi bakis igen. Konstigt. Ingen logik. Men vi fick ju en extra timme upptäckte vi så det var skönt att inte stressa. Lång frukost och lång dusch. Skönt. Och det vankades mina föräldrar med mera. För första gången. Ångest, ångest, ångest. Men det gick nog bra. Pinsam tystnad ibland. Kattsnack den mesta av tiden. Och massa mat. Massa godis. Massa kakor. Och mamma tyckte vi skulle ha ännu mer. Inte konstigt att jag vägde uppemot 130 kilo förr i världen. Men med tillbaka till Stockholm fick jag en extra väska med mat, godis och kakor. Och så pengar till pizza.

Det var en intensiv helg. Rolig. Och trötta var vi. Inte konstigt. Simon fick se hela min livshistoria på ett par dagar. Men överlag fick allt och alla höga betyg. Synd att Mini och Joffe inte bor här. Vi skulle kunna ha skitkul ihop tror jag. Men det kommer mera. Och mina föräldrar klarade sig också bra, även om alla inblandade nog var spända och nervösa. Såklart.