Ökad dos... och 14 reserv!

Jag hade ett läkarbesök förra veckan som var guld. Det kändes som en bit av framtiden. Jag ökade på dosen av en medicin och det har gett effekt, på ett jobbigt vis. Sommaren 2005, när jag satte in medicinerna, var ett rent helvete där jag mer eller mindre låg sönderskavd i min ångest och tvångstankar. Nu känner jag av en liknande effekt. Ångesten ökar, tankarna blir tyngre och dagarna tycks blekna bort i en tjock dimma... men (och det är ett viktigt men!) jag vägrar låta mig lamslås. Jag stretar vidare, joggar, jobbar och lever.

För framtiden känns så nära just nu. Jag kan sträcka ut handen och röra vid den och jag tycker om känslan. Sorgen och glädjen vandrar tillsammans just nu. I dagarna har jag väntat febrilt på antagningsbeskedet från Södertörn. I somras var jag 49 reserv och nu blev jag... 14 reserv. Det är en rejäl höjning och jag har verkligen hoppet. Men kommer jag inte in nu så blir det någon annan gång, eller också blir det något annat. Det viktigaste är trots allt att må bra och få vara hel och frisk i kropp och själ.

Dagens :( ... benzo? Det skrämmer mig en smula.

Dagens :) ... formen är på gång! Jag kommer bli grym.

"Din blick är sorgsen
Vet vad du känner jag förstår så väl
Att tankarna skrämmer
I en värld full av människor växer vår ensamhet
Och i mörkret inom dig finns vilsenhet

Men i dina blå ögon speglas jag
I dina blå ögon finns havet och himlen
Så var inte rädd att leva här
För dina ögon, dina ögon har fått sin färg
Av förtröstan"

Allt ordnar sig. Det vet jag.