
Måendet i själ och hjärta är bättre. Om jag ska vara uppriktigt så har den senaste månaden varit brutal med ihållande tvångstankar och en malande ångest. Men tankarna lättar. Vissa dagar känns riktigt sköna och jag möter mitt frostiga Stockholm med ett leende. Men så kommer det mörkare dagar då ångesten kommer krypande. Det är svårt att bara vara när jag mår så. Men det händer allt mer sällan. Det är ingen spikrak väg upp ur svackan. Den är krokig och gropig... men det går framåt.
Jag har lärt mig så mycket om mig själv de senaste åren. Mina tvångstankar beror på många saker. Dels så är jag en tänkande människa nära till det ljusa så som det mörka. När ångesten greppar tag i mig skapar jag tankar att plåga mig med. Vi människor vill se en anledning till allt lidande men ångest är just ångest. Jag märker att tankarna blir lättare att släppa när ångesten ger med sig. En annan orsak till tvånget är min konstanta jakt på min identitet, på vem jag är och vad min plats är. Jag verkar aldrig riktigt få ro i mig själv.
Dagens :( ... tvivlet på mig själv.
Dagens :) ... trollmor... du finns alltid i mina tankar.
"Jag tror att meningen
förde mig hit
har inte funnit den men jag
tar det bit för bit
står inför framtiden och
ödets makt
har inte vunnit än men jag
väntar stolt och starkt"
Jag har aldrig varit så redo som jag är nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar