Ut med augusti och in med september

Augusti är slut om sisådär tio minuter och jag pratar med Simon och lyssnar på Linda Ronstadt. Det blev en fin månad tycker jag med facit i hand. Vad ska det bli av september?

Trött skoldag

Jag borde ha legat kvar i sängen hos Simon idag. Skolan var ganska seg. Jag hade nån liten energitopp efter lunchen men annars var jag mest trött. Roligt att vår bästaste föreläsare redan gett mig en stämpel. Japp, tydligen är jag ganska tydlig med att skylta om min friidrottspassion. Hon droppade något om att jag kunde skriva om någon höjdhoppare till personporträttet. Det är min plan.

Terminens första torsdagsöl ikväll. På Carmen. Sunkigare kan det knappast bli. Men det blir nog roligt.

Som jag vill ha det

Simon är fin. Trots att han säkert känner sig lite crapped över allt det nya tycker jag det är så skönt och bra att han är här. Det här med vardag känns som något vi kommer bli bra på. Lite mindre skräpmat bara men, hey, det är ju första veckan och lite speciellt. Livet är allt för kort för att man inte ska kunna sunka ner sig emellanåt. Vi har hunnit med shopping, TV-spel och varandra. Det känns helt enkelt tokbra - och som jag vill ha det. Och jag har börjat gilla nåt slags kaffe. Undrens tid är inte förbi.

Skolan har flugit igång igen och det är faktiskt väldans skoj, inspirerande och skönt. Bortsett från att CSN hatar mig (och det är mycket ömsesidigt) känns kursen grymt motiverande och jag tror det kan bli en bra termin. Nu kan jag lägga mer tid på skolan också - och det är som jag vill ha det.

Hösten är på ingång

OS är slut och sommarlovet är slut. Kanske är inte sommaren slut på riktigt men det känns nästan så. När sommarlovet tar slut så börjar hösten och massa nytt väntar. Det känns bara bra. I morgon börjar plugget igen och förutom det nästintill traditionella strulet med CSN känns det skönt att få sätta mig i skolbänken igen. Det är där jag ska vara nu. Inte på nåt tivoli. Inte på ett kontor.

Och så ska jag vara med Simon också. Väldigt mycket. Tänk att han flyttat upp nu. Galet, underbart och jävligt fint.

080824 - så summerar vi

Det blev inga guld. Vi får nöja oss med några silver och ett brons. Inte bra. Inte roligt. Ska bli skönt att slippa skiten på fyra år.

Dröm 75

Oh my jisses vad det är krävande med träningsschema. Idag stod 17 kilometers löpning på programmet och den enda gången jag varit uppe på de distanserna är på mina Göteborgsvarv. Men vet ni vad? Det kändes riktigt bra. När jag varit uppe på de här distanserna förut har benen stendött efteråt, min fot har gjort vidrigt ont och det har känts som att jag aldrig mer skulle kunna ta ett löptsteg. Men efter dagens långpass är jag tämligen oberörd. Det bådar gott inför höstens kommande lopp.

Men det finns en bit som jag vill och måste förbättra för att bli ännu bättre. Jag måste helt enkelt tappa ett antal kilo. Så vad är inte bättre än att sätta upp ett mål? Lagom till jul vill jag att vågen stannar på 75. Jag tror det är ganska lagom men det är klart att jag får utvärdera när jag väl är där. För jag kommer nå dit. Det viktiga är att det får gå sakta men säkert. Jag vet hur det är att tappa kilon i för snabbt takt. Energin tvärdör. Jag vill gå ner samtidigt som formen bibehålls - och gärna blir ännu bättre.

Det kommer inte bli lätt, men jag älskar utmaningen. Let's face it... jag älskar att tävla. Mot andra. Mot mig själv. Utan mål och utmaningar skulle jag inte vara jag.

080823 - så förstörde Tia ännu en fest

Tia Hellebaut vet hur man förstör fester. I EM-finalen i Göteborg hade Kajsa greppet om guldmedaljen men efter en hårfin miss av Kajsa studsade Hellebaut över 2.03. Då var den festen förstörd. I Beijing hade Blanka Vlasic greppet om guldmedaljen - och en svit på 34 segrar i rad. Med felfri hoppning över 2.03 såg hon stensäker ut. Men så rev Blanka en gång på 2.05 och fram kliver en Hellebaut och tar höjden. Blanka tog visserligen 2.05 i sitt andra försök men festen var redan förstörd. 2.07 blev för högt för Blanka Vlasic och en iskall Hellebaut stod över sina två sista försök och kunde inkassera ett OS-guld.

Övrigt intressant att notera är att Anna Chicherova knep bronset med ett tangerat personbästa på 2.03. Slesarenko slutade precis utanför pallen på 2.01. Sommarens nya namn, tyskan Friedrich, klarade bara 1.96. Det gjorde Emma Green också - med god marginal. Det var sjukt kul. Hon nådde liksom en helt ny nivå och jag ger mig sjutton på att hon snart är över drömgränsen och blir att räkna med i framtidens stora finaler. Det var en högklassig final med fyra tjejer över 2.01. Den hade allt med spänning, galna resultat och en överraskande segrare. Idrott är sannerligen en orgie i oväntade resultat.

1. Tia Hellebaut - 2.05
2. Blanka Vlasic - 2.05
3. Anna Chicherova - 2.03
4. Elena Slesarenko - 2.01
5. Vita Palamar - 1.99
6. Chaunté Howard - 1.99
7. Ariane Friedrich - 1.96
7. Ruth Beitia - 1.96
9. Emma Green - 1.96
10. Marina Aitova - 1.93
10. Antonietta di Martino - 1.93
12. Iva Straková - 1.93
12. Vita Styopina - 1.93
14. Svetlana Shkolina - 1.93
15. Romana Dubnová - 1.89

För övrigt tycker jag svensk media ska ge fan i att jaga Carolina Klüft. Hon vill inte fortsätta med sjukamp. Punkt. Fortsätter media på detta viset så kommer hon att lägga ner idrottandet helt och håller. Visst gick det inte så bra men historien har ändå visat att "avdankade" sjukamperskor har massa mer att ge. Naide Gomez är världsetta i längd och så har vi Tia Hellebaut. Behöver jag säga mer?

Dags för en höjdarfinal

Inte ens nära
Det kommer krävas över 2.00 för att ta en medalj. Senast i Athen vann Slesarenko på 2.06, Hestrie Cloete tog silver på 2.02 och Vita Styopina tog brons på samma höjd. De här fem tjejerna har aldrig varit över drömgränsen och bör stanna på höjder kring 1.95. Tjeckiskorna Dubnová och Straková tror jag inte alls på. Då är ryskan Shkolina mer intressant. Hon är ung, på uppgång och har vunnit ett gäng medaljer på juniormästerskap. Emma Green har dock den tyngsta meriten av de alla med ett VM-brons. Hon har dock stått stilla de senaste åren och utomhus är hennes persobästa tre år gammalt. Den jag tror på mest i gruppen är Marina Aitova. Hennes personbästa på 1.96 skrämmer inte men hon har lyckats med bedriften att bli sjua på VM förra året, femma på inomhus-VM i vintras och ser med andra ut att vara bäst när det gäller som mest.

Risk för skräll
Antonietta di Martino tog ett jättekliv i utvecklingen förra året med sina 2.03 och VM-silvret i Osaka. Hon är dock i ojämnaste laget och det kan bli lite vad som helst när hon hoppar. 1.97 som årsbästa skrämmer inte heller. Chaunté Howard är en liknande hoppare. Hon lever på sin fart och är hysat ojämn. Howard är tillbaka efter mammaledighet och har hoppat 1.98 i år men har ett personbästa på fina 2.01. Precis som di Martino har hon ett VM-silver sen tidigare. När Vita Styopina tog OS-brons för fyra år sedan var det en ordentlig skräll. Sen dess har hon backat ordentligt och har bara ett årsbästa på 1.95 - men Styopina vet hur det är att vinna en OS-medalj. Det vet inte hennes landsmaninna Vita Palamar men hon är å andra sidan mer rutinerad och har flera fina placeringar på olika mästerskap. Dessvärre har hon bara hoppat 1.94 utomhus i år, men i vintras hoppade hon 2.01 och tog brons på inomhus-VM.

Chans till medalj
Innan kvalet hade jag satt henne som den främsta utmanaren till Blanka Vlasic om guldet, men den regerande olympiska mästarinnan Elena Slesarenko höll på att försvinna redan i kvalet. Det är inte mästartakter. Men hon har å andra sidan ett fint årsbästa på 2.03 och brukar placera sig bra på mästerskap. Ett OS-guld och ett par andra medaljer vittnar om detta. Bäst när det gäller är också Tia Hellebaut med ett EM-guld och ett guld från EM inomhus. Hennes gällande personbästan är från just de två mästerskapen (2.03 ute och 2.05 inne). Hellebaut är tillbaka från en fotskada och har inför OS klarat 2.00 för första gången på ett och ett halvt år. Hon är på gång. Så har vi Ruth Beitia som har ett gäng medaljer i samlingen - men bara från inomhusmästerskap. Utomhus har hon en sjätteplats från Osaka som främsta merit. Men hon har hoppat 2.01 i sommar och kan utmana om en medalj om formen är god.

Läge för guld
Anna Chicherova hoppar så sanslöst fint när det stämmer och har 2.03 med sig från de ryska mästerskapen i sommar. Hon tog silver på VM förra året men inomhus har hon också lagt beslag på ett antal medaljer. Årets komet är odiskutbalet Ariane Friedrich. Hon har höjt sig flera nivåer och har hoppat 2.03 både inomhus och utomhus. Dessutom är hon hyggligt stabil över drömgränsen och får se som den främsta utmanaren till guldet - som borde vara vikt åt Blanka Vlasic. För vem ska kunna hota en av friidrottens mest suveräna? Vlasic vann VM-guldet i Osaka förra året i stor stil och har inte förlorat en tävling sen i juni förra året. Hon har en nästan lika lång svit av tvåmetershopp och har inte ens varit nära att förlora en tävling sen hon började sin makalösa svit. I fjol hoppade hon 2.07 på DN-galan och i år har hon gjort 2.06 två gånger om. I morgon kan Stefka Kostadinovas världsrekord på 2.09 ligga risigt till.

080822 - magin är bruten

Nej, det här gick inte heller. Jag trodde stenhårt på Klüft men det blev fiasko av det hela. Dessvärre tror jag svensk friidrott har passerat sin guldålder. Det kommer säkert ramla in medaljer i framtiden också men det kommer inte i samma mängder eller samma glans på dem. Magin är bruten.

Redo

Jag känner mig så redo med löpningen - redo att ta nästa steg. Visst var jag knappa minuten bakom mitt personbästa på Midnattsloppet men med tanke på trängseln kändes det som jag hade kunnat prestera tider ner mot 47 minuter. Men i Stockholm Halvmarathon om ett par veckor har jag seedats in i en bra startgrupp. Det känns lovande. Mitt personbästa från Göteborgsvarvet kommer ryka all världens väg.

För att höja mig har jag återupptagit träningsschemat som fick mig att komma i sån kalasform under juni. Jag gillar inte tanken med att vara styrd av ett schema men jag kan inte blunda för vad det gjorde med mig sist. På programmet idag stod en mängd övningar för att förbättra teknik och styrkan i benen. Det känns som något sånt behövs för jag kände hur benen tyckte om den extra belastningen. När jag skulle påbörja backträningen valde dock himlen att öppna sig med hällande ösregn, åskdunder och blixtar. Ösregnet kunde jag ta men det var lite väl mycket med åskovädret på det. Så efter en lovande början på passet fick jag ta mig hemåt - men ändå med känslan att något stort är på gång.

Jag är redo.

080821 - medaljerna rasslar in

Se där ja! Plötsligt rasslade det in två medaljer, ett silver i hästhoppning och ett brons i segling. Det skulle varit ännu roligare om jag brydde mig om sporterna men medaljer är alltid medaljer. I morgon hoppas jag på vårat första guld!

Efter kvalet

Viss rutin har jag må jag lova. Elva av de tolv jag tippade gick vidare till finalen på lördag. 33-åriga Amy Acuff var den enda som fick ge sig men det var också henne jag hade sist på min lista.

Nu blev kvalet lite speciellt eftersom det hällregnade på morgonen och de till och med fick skjuta upp tillställningen en timme. Det riktigt tunga regnet gav visserligen med sig men banorna och höjdhoppsmattorna (de hoppade ju i två grupper) var fortfarande dygnsura. Kanske på grund av detta beslöt arrangörerna att avbryta tävlingen efter 1.93 och därigenom släppa fram femton tjejer till finalen. Detta ska nog Emma Green vara glad för som tog 1.93 i sista försök och slapp hoppa på årsbästat 1.96. Detta ödet delade hon med den regerande olympiska mästarinnan Slesarenko som var sjukt nära att missa finalen. Hon rev grovt två gånger på 1.93 men klarade i sista - om än med massa darr på ribban.

Det var inte många felfria i kvalet. Till och med självaste Blanka Vlasic rev en gång men vädret ursäktar den rivningen. Utöver de elva jag tippade kom Marina Aitova, Iva Straková, Romana Dubnová och Vita Styopina även med till finalen. Nu tror jag ingen av dem kommer ha något med medaljerna. Som det känns nu tror jag medaljerna hamnar hos Kroatien, Ryssland och Belgien... men vi får se. Jag återkommer inför den stora finalen på lördag.

Det här var de femton tjejer som tog sig till final (utan någon innebördes rangordning). Jag återkommer med mitt tips inför finalen på lördag.

• Blanka Vlasic
  
• Elena Slesarenko
  
• Anna Chicherova
  
• Tia Hellebaut
  
• Vita Palamar
  
• Ruth Beitia
  
• Ariane Friedrich
  
• Chaunté Howard
  
• Svetlana Shkolina
  
• Antonietta di Martino
  
• Emma Green
  
• Vita Styopina
• Marina Aitova
• Iva Straková
• Romana Dubnová
  

Det vankas kvinnligt höjdhopp

Med eller utan Kajsa kommer jag nog alltid tycka det är något speciellt med damernas höjdhopp. Under hennes karriär blev det ju så att jag vid sidan om Kajsa började följa ett gäng andra idrottskvinnor som fortfarande håller på och därför har jag en speciell relation till grenen. I natt är det kval och med min rutin vad gäller höjdhoppet så har jag försökt mig på att tippa de tolv finalisterna. Kvalhöjden är smått galna 1.96, men jag tror inte det kommer krävas fullt så högt för att nå finalen. Sen lär det kanske trilla in en och annan överraskning i finalfältet. Så var det i herrarnas tävling och i mästerskap kan allt hända, men jag har ändå försökt mig på att tippa finalisterna och dessutom rangordnat dem.

(Namn, årsbästa, personbästa)
1. Blanca Vlasic - 2.06, 2.07
2. Elena Slesarenko - 2.03, 2.06
3. Anna Chicherova - 2.03, 2.04
4. Tia Hellebaut - 2.00, 2.05
5. Vita Palamar - 2.01, 2.01
6. Ruth Beitia - 2.01, 2.02
7. Ariane Friedrich - 2.03, 2.03
8. Chaunté Howard - 1.98, 2.01
9. Svetlana Shkolina - 1.98, 1.98
10. Antonietta di Martino - 1.97, 2.03
11. Emma Green - 1.98, 1.98
12. Amy Acuff - 1.95, 2.01

Japp, dessa har jag plockat ut av de drygt trettio startande. Blanka Vlasic och de två bästa ryskorna är givna och kunde Tia Hellebaut nå final i Osaka förra året med en sargad fot borde hon lätt kunna knipa en plats nu också. Hon är ju dessutom galet bäst när det gäller.

Vita Palamar brukar alltid nå final och har mängder med rutin och Ruth Beitia har också varit med ett tag och ska nå final - även om hon visat lite svajig form i sommar. Ariane Friedrish är årets komet men hon floppade stort vid inomhus-VM så det är inte säkert på något sätt, men förhoppningsvis lärde hon sig något. Chaunté Howard tror jag inte kommer falla på sina nerver, men hennes teknik, som mest bygger på snabbhet, kan vara lite upp och ner. Men final ska hon nå.

Så kommer vi till det mera osäkra gänget. Ryskan Shkolina är en helt ny bekantskap för min del men ryskor och mästerskap brukar funka så jag tror nog hon når final. Antoinetta di Martino var fjolårets sensation med 2.03 två gånger om och ett VM-silver, men här kan det lika gärna bli fisk som fågel. Hon är dessutom inte alls lika bra i år. Emma Green har visat bättre takter på slutet och det kan bli final om allt stämmer. Tjejen har faktiskt ett VM-brons på sin meritlista. Min sista finalplats går till Amy Acuff. Hon hoppar uselt men har mest rutin av alla de andra jag satt som finalister. Jag tror nog Amy kan nå final om hon får till det.

Jag återkommer efter kvalet så får vi se hur rätt (eller fel) jag hade.

080820 - Kungen heter Bolt

Det var något av det häftigaste jag sett. Världsrekordet på 100 meter var inte helt oväntat men att någon redan nu skulle slå Michael Johnsons "omöjliga" världsrekord på 200 meter kom som en blixt från klar himmel. Alla trodde att titeln som spelens kung var vikt åt Michael Phelps - men Usain Bolt bevisade motsatsen. Han är det häftigaste som hänt friidrotten på många år. Och killen är bara 21.

Fina känslor

Tentan är gjord, restuppgifterna inlämnade och det känns himla gütt. Målet var att börja höstterminen utan massa skräp i bagaget. Det känns som det kommer bli så. Nu ska jag fixa ihop mina sista texter till GAMEcore - och det känns fint att sätta punkt.

Och... fan, vad Simon är bra. Sjukt bra. Han är så bra för mig och jag tycker så himla mycket om honom. Jag har tagit så många bra beslut sen Simon kom in i mitt liv. Att han flyttar upp hit känns som starten på något nytt. Och spännande. Och tryggt. Jag tycker om känslan. Den känns bara så fin. TV-spel, pussar, film, mys, träning och... ja, helt enkelt en überfin vardag. Ja, det känns mucho brabra. Helt enkelt.

"Med nån som du
Blir hela världen underbar
Jag har drömt så många drömmar
Kan den här nu bli sann
Med nån som du"

080819 - är hoppet ute nu?

Självfallet blev Stefan Holm fyra. Det känns inte riktigt rättvist men inte heller oväntat. Stefan ska ha tack. Med mängder av medaljer sedan 2001 med OS-guldet i Athen som höjdpunkt har han gjort det makalöst bra. Men precis som för Kajsa ska han gå i höjdhoppspension. Det känns som det är dags. Hans kropp börjar säga ifrån och jag tror han är nyfiken på vad som väntar bortom höjdhoppsmattan. Tack Stefan. Först och främst får Linus Thörnblad och Emma Green ta över som våra främsta höjdhoppare men det finns liv efter dem med Ebba Ljungmark och Erika Wiklund. Svenskt höjdhopp kommer leva vidare. Men Holm fick aldrig försvara sitt guld. Det känns lite snörpligt.

Är hoppet ute nu? Jag säger nej. Jag säger Carolina Klüft.

Med ett bra hopp tog sig Carro sig vidare som fjärde kvinna till längdhoppsfinalen. Okej, längdhopp kanske inte är vad sjukamp var för henne men vad gäller medaljer har varken Johan Wissman eller Emma Green sucken av en chans. Klüft har vunnit allt som går att vinna med OS-guld, tre VM-guld och två EM-guld. Tro fan att hon inte tänker lämna mästerskapen utan en medalj.

Nej, jag ger mig inte. Det är inte över förrän det är över. I övermorgon slår Klüft personligt rekord (6.97), det svenska rekordet (6.99) och blir första svenska kvinna över drömgränsen i godkänd vind. Att det ska räcka till guld är måhända lite väl orealistiskt... men jag tror fan att Klüft kommer visa alla. Jag vet inte hur många krönikor jag läst på sistone där hon sågats längs fotknölarna för att hon skänkt bort guldet i sjukampen. Men varför ska hon fortsätta om hon inte vill? Carro är inte bara en av våra största idrottskvinnor någonsin. Hon är också människa. Själv tycker jag det är roligare än alla guld i världen att hon hittat glädjen igen. Den har jag inte sett på ganska många år - och det är den som räknas.

080818 - inte Sannas år

"Det enda man kan vänta sig är det oväntade." Så sant som det är sagt. Ett världsrekord, en bristning i baklåret, ett missat inomhus-VM, ett ömmande skenben, en sommar av inställda tävlingar och så kraschade hon in i en häck på semifinalerna under OS. Det var inte så här det skulle bli. Det var inte Sannas år.

080817 - hon är tillbaka!

Många tvivlade men 12.68 sekunder senare stod det klart att Sanna var tillbaka. Jag hoppas hon har ett par tiondelar till (gärna mer) att ge för det kan bli ett riktigt getingbo i semin och framförallt i finalen. Men håller kroppen så tror jag Sanna tar medalj på tisdag. Vilken valör är omöjlig att säga men när Sanna får häckdjävulen i sig är hon omöjlig att slå.

Stefan såg inte helt briljant ut i kvalet men klarade sig ändå till final ganska komfortabelt. Värre gick det för Linus som hade alla ribbgudar mot sig idag. Han borde vara i final. Det såg ut som han hade så mycket mer i kroppen - men Linus har tiden för sig. Han kommer igen.

På andra håll slog handbollsdamerna Brasilien och möter Norge i kvarten. Den matchen ska rimligen vara ohyggligt svår att vinna, men man vet aldrig. Anna Lindberg kom sexa i sitt fjärde OS och hoppade riktigt bra. Med kinesiskorna med i leken är det snudd på omöjligt att vinna medalj men Anna har hållit en fantastiskt hög klass i så många år - trots skador i parti och minut.

Så tog Michael Phelps guld nummer åtta. Kommentarer är överflödiga.

50:18

Efter ett par månader med svajig form kom känslan tillbaka när jag mest behövde det. Gütt! Det blir fler Midnattslopp.

080816 - krossade drömmar

Det var en dag då det var mindre roligt att att vara svensk. Tennisparet ska ha all heder, de förlorade visserligen sin match men vann ett silver. Då hade å andra sidan IOK beslutat att ta Abrahamnians brons. Så nu har vi tre silver. Ida-Theres gick inte att känna igen i sin brottning och slutade fyra. Stefan Nystrand gjorde favorit i repris från 100 meter fritt och slutade också sist på den kortare distansen. Karinens förkylning hade nog satt sina spår och blev sist i finalen. Självklart vann Norge.

Men mest ledsen blev jag för Tessans skull.

Jag kommer ihåg tårarna i Sydney för åtta år sedan. Speciellt idrottsintresserad var jag inte men jag kollade för Kajsas och Therese Alshammars skull. Och Tessan vann två silver men efter andra var det bara tårar. Hon förlorade guldet. Fyra år senare blev hon just fyra. Och så i år... sprack baddräkten. Tessan hann knappt till start och tappade all fokus och koncentration. Självklart räckte inte det till final. Fyra års av uppladdning förstördes av ett jävla blixtlås. Jag hoppas Tessan hittar viljan och styrkan att satsa mot London 2012. Hon är värd så mycket mer. Hon är värd ett guld.

För övrigt var Bolts världsrekord ensastående grymt och Phelps har bara ett guld kvar innan han blir om möjligt ännu mer historiskt. Det sjunde guldet satt långt inne men en hundradels seger är också en seger. I morgon har han vunnit sitt åttonde guld i Beijing. Och i morgon går Sanna in i spelen. Då får det vara slut med motflytet.