Självfallet blev Stefan Holm fyra. Det känns inte riktigt rättvist men inte heller oväntat. Stefan ska ha tack. Med mängder av medaljer sedan 2001 med OS-guldet i Athen som höjdpunkt har han gjort det makalöst bra. Men precis som för Kajsa ska han gå i höjdhoppspension. Det känns som det är dags. Hans kropp börjar säga ifrån och jag tror han är nyfiken på vad som väntar bortom höjdhoppsmattan. Tack Stefan. Först och främst får Linus Thörnblad och Emma Green ta över som våra främsta höjdhoppare men det finns liv efter dem med Ebba Ljungmark och Erika Wiklund. Svenskt höjdhopp kommer leva vidare. Men Holm fick aldrig försvara sitt guld. Det känns lite snörpligt.Är hoppet ute nu? Jag säger nej. Jag säger Carolina Klüft.
Med ett bra hopp tog sig Carro sig vidare som fjärde kvinna till längdhoppsfinalen. Okej, längdhopp kanske inte är vad sjukamp var för henne men vad gäller medaljer har varken Johan Wissman eller Emma Green sucken av en chans. Klüft har vunnit allt som går att vinna med OS-guld, tre VM-guld och två EM-guld. Tro fan att hon inte tänker lämna mästerskapen utan en medalj.
Nej, jag ger mig inte. Det är inte över förrän det är över. I övermorgon slår Klüft personligt rekord (6.97), det svenska rekordet (6.99) och blir första svenska kvinna över drömgränsen i godkänd vind. Att det ska räcka till guld är måhända lite väl orealistiskt... men jag tror fan att Klüft kommer visa alla. Jag vet inte hur många krönikor jag läst på sistone där hon sågats längs fotknölarna för att hon skänkt bort guldet i sjukampen. Men varför ska hon fortsätta om hon inte vill? Carro är inte bara en av våra största idrottskvinnor någonsin. Hon är också människa. Själv tycker jag det är roligare än alla guld i världen att hon hittat glädjen igen. Den har jag inte sett på ganska många år - och det är den som räknas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar