Som ett litet jävla julkort

Jag sitter här och tänker tillbaka på helgen. Den var så bäst. Intensiv och händelserik, lugn och skön på en och samma gång. En tiopoängare. Den började dock i kyligaste laget på fredagen. Varmvattnet försvann men jag ville ändå springa. Jag chansade och hoppades välkomnas av en varm dusch. Det blev inte riktigt så. Men löpningen stämmer bättre och bättre. Det kan nog bli ett lyckat löparår 2009 också med rekord, adrenalin och endorfin. Jag smygstartar redan på Nyårsafton tänkte jag, med ett lopp i Göteborg.

Men någon dusch blev det alltså inte. Ofräscht, förvisso, men jag är en sån där som sällan eller aldrig svettas under löpningen. Så jag bänkade mig framför TV:n och spelade skräck. Och väntade på Simon och Frej. Frej är Simons bästis och en märklig figur som inte riktigt finns men gör det ändå. Vi har bara setts på Arvika och då var jag mest ett ångestmonster så det kändes fint att vi fick börja om. Tyvärr fick vi göra det i en kall lägenhet men med kakor, cider och skräckspel kommer man långt. Vi kom ända till Mariatorget och en vernisage med crème de la crème, som för övrigt var Simons favoritutryck för dagen. Men jag och Frej var mest missanpassade. Roligare hade vi med att spela memory på en sunkig bar (ett av mina favoritutryck - alltid) och förfasas och förfäras av alla regler man kunde hitta på. Och tänk att jag hittade mina riktiga föräldrar genom det spelet. Och tänk vilken fin snöängel Frej avslutade kvällen. Som ett litet jävla julkort.

Lördagen var Frejfri och bara en sån där perfekt dag jag och Simon längtat efter i evigheter (två veckor - men ändå). Nybakta frallor till frukost, snö som virvlade utanför fönstret, tända ljus, TV-spel i flera timmar, gudabenåade pizzor från Bennys med mycket kärlek. En dag med mycket kärlek helt enkelt. En dag som aldrig bör ta slut. Och många fler sådana ska vi ha. Att få älska Simon från tåspetsarna till hårfästet och bli älskad tillbaka är det bästa som finns. Lite cheesy, men så är det.

Min söndag började med att springa en mil i snön. Som ett litet jävla julkort här med. Gnistrande snö, en stigande sol och lugn och skön löpning. Sen bar det av in till stan och übercoola Beyond Retro och lika coola (nåja) Frej. Jag och Simon jublade över att få se en supermegastor affisch på High School Musical. Och jag skuttade. Men eftersom det mest var kallt så hamnade vi hemma och spelade Frejs egna ihopknåpade brädspel. Jag svär att den där killen har sjuk talang för sånt. I timme efter timme körde vi och även om reglerna nån enstaka knappt förstods av Frej själv var det sjukligt underhållande. Självklart vann jag. Och Frej åkte hem. Avslutningen blev varm choklad framför Lost. En perfekt helg kunde inte fått ett bättre slut.

Men helgen är över och idag har jag skrivit faktaartikel sen åtta i morse med värmeljus på bordet och ett konstant snöande utanför fönstret. Jag har pausat med frukost, lunch, dusch, Top Model, Coop och det här. Nu lägger jag nog snart ner för dagen. Känns som att jag har ett helt okej första utkast på min faktaartikel och i morgon blir det nog reportage tror jag. Och en kort runda i snön. Med en längtan efter helgen. När jag är klar och glad med min artikelserie.