En bit på väg

"Leende spegel med brister och fel
Ser att barnet har blivit en man
Och gudarna gav dig en underlig själ
Som har svårt att ta för sig ibland
Men idag
Har vi kommit en bit
Du och jag"

Ibland måste jag stanna upp, och inse att livet är bättre. Jag är visserligen inte där ännu men jag är på väg, och det är skönt. När jag tacklar skoldagar från 9.00 till 21.00 på ett så här bra sätt kan jag inte vara annat än glad. Jo, visst har jag mina små svackor, men jag klarar de bättre och bättre...

Ändå... det ska bli skönt när allt det här är över. Ibland är det kul att repa, men det sliter på kropp och knopp. Men jag har rätt bra koll nu, åtminstone vad gäller produktionen. Monologerna till scenskolan är en annan femma, men jag är bättre förberedd än nånsin. Jag tar privatlektioner för två olika lärare. Och det är ändå över en vecka kvar, och Malmö, Luleå och Göteborg är inte förrän till våren... Livet som i mina drömmar...? Ja, vem vet...

"Så va inte rädd att leva här
För mina ögon, mina ögon har fått en färg
Av förtröstan"

Guldkorn

Jag ljuger inte när jag säger att jag längtar till de här sista skälvande veckorna är över. Nog ska jag vara glad för att jag får ägna mig heltid åt teater, men nu känns det som om jag är trött på alltihopa. Jag vill bara sova, sova och sova lite till... but that's not gonna happen! Så jag får helt enkelt se fram emot några guldkorn... för det finns, tro det eller ej, sådana också.

• Julshopping måndagen efter skolan har slutat. Det ska bli sjukt mysigt att bara njuta av Stockholm när stan är som bäst. Men ser jag realistiskt på det hela får jag nog stressa mig igenom massa affärer för att få ihop alla klappar... men en mysig fika ska vi hinna med!
• Sagan om Ringen-marathon med ett par i min klass. Det ska faktiskt bli skönt och kul att umgås med klassisarna utan att behöva skrika på varandra om reptider...
• Wii släpps den 8 december! Nintendos nya konsol har jag redan förbokat och jag ska sanna mina ord tvinga Marica att spela alla små underfundiga underverk till den. Rörelsekänsliga kontroller is tha shit!
• Scenskolan kommer runt hörnet. Om det är bra eller dåligt vet jag inte, men jag ska försöka ha kul och göra mitt bästa. Livet står inte och faller med scenskolorna... är åtminstone den inställningen jag försöker ha. Ibland fungerar det! ;)
• Produktionen kommer vi ha 10, 11 och 12 december. Nog är det slitigt att repa men nu när jag börjar hitta rollerna, ja, då kanske det blir kul som bara den! Eller också blir det skönt att få det överstökat... och det är också kul!

Det är viktigt att ha små guldkorna när det är jobbigt och mörkt. November är en motig månad, och kämpar man med sina inre strider då... ja, då är det ännu jobbigare. Därför behöver jag intala mig att de här guldkornen är värt all besvär.

Orka!

Jo, när man lämnar hemmet strax efter 7.00 och är hemma strax efter 21.00 börjar jag stillsamt undra om det här är särskilt hälsosamt. Nåja, det var trots allt bara igår det var så extremt. Därför såg jag fram emot att sluta vid 12.00 idag - men säg den lycka som varar! Det blev repetioner och jag kom inte därifrån vid 16.00. Det låter kanske inte särskilt farligt, men är knoppen inställd på en skön dag hemma så blir man lätt sur...

Det känns helt sjukt att vi slutar skolan om tre veckor. Innan dess ska vi ha haft tre föreställningar och dessutom ska jag också bocka av sökningen till Stockholms scenskola... Jag säger bara det... Orka! ... Men ibland är det rätt kul också, ibland... ;)

"What does the future hold that's the story left unknown. Will I make it through the days, let the love lead the way..."

En dag... snart

"En dag ser vi på livet med nya ögon, och vi förstår svaren på frågor vi haft här om allt, som lever. En dag väcks vi av ljuset och vi hör suset från tiden som gått. En röst, först är den tyst och svag, du och jag följer den. En dag... och vi ska nå fram, du och jag... En gång, en dag... snart."

Tokfin text... och det har varit en fin och skön helg. Nästa vecka ser mer hanterbar ut än den här. Förhoppningsvis blir det tid för mer "me time" och nästa helg ska jag och Marica se Skönheten och Odjuret. Det ska verkligen bli kul. En annan rolig sak är att vi också ska se finalen av Melodifestivalen 2007. Visserligen handlar det om genrepet, men ändå! Kul ska det bli.

Och ja... Jag börjar för första gången på allvar tro att det kommer räcka hela vägen. Styrkan i själen börjar återvända. Visserligen kommer det kanske ta många år och många andetag innan jag är framme, men det kan också gå fortare än så. Det kommer troligen fler bakslag, men trots allt... Jag är på väg. Och inget kan stoppa mig... nånsin.

Som mig själv igen?

"I've been changed, yes, really changed. In these past few days when I've seen myself I seem like someone else..."

Jag kan inte säga att jag märker så stor skillnad själv, men folk i min närhet säger att jag fått tillbaka glimten i ögat och mina skämt har blivit så där ljuvligt sarkastiska igen... Låter kanske som små förändringar, men för mig är det... ja... hoppfullt. Det måste vara ett gott tecken. Men det är nog riktigt. Jag känner mig mer avslappnad i klassen och det finns stunder som känns lättare. Det är kämpigt ibland, men det går...

Det ska hålla hela vägen... det måste det göra. För det är jag värd.

Lång dags färd mot natt...

Orka! Det är inte direkt lockande att möta en dag när man är väl medveten om att man ska tillbringa nästkommande tio timmar i ett och samma klassrum. Men det gick, efter omständigheterna, hyfsat och jag kom därifrån med livet i behåll. I morgon är det 9.00-17.00 och på fredag är det 9.00-19.30 som gäller... Ännu en gång; orka!

Men trots all prestationsångest, press, krav och det faktum att jag lägger ner min vakna tid på skolan, så... vill jag vara där. Det är jobbigt rätt ofta. Visst tär depressionen på mig, och jag kanske skulle tagit ett brejk... men det här är ändå vägen jag valt.

Kanske mitt val var fel, men det var rätt att välja.

På riktigt

Ja, så skulle man kunna säga att det känns. Nu har jag officiellt börjat blogga på riktigt, så nu är det slut med tjugo olika bloggar! Det är inte konstigt att jag blev splittrad. Förhoppningsvis finns det några där ute som vill läsa om mitt snurriga liv, annars så kan jag alltid ha mitt egna lilla space där jag bara skriver av mig. Det kan vara skönt det också...

Jag kom nyss från ett härligt spinningpass, fast jag inte ens fattar hur jag hamnade där. På bussen hade jag liksom bestämt mig för att det skulle vara skönt att bara åka hem och slappa, men benen ville något annat. Det är skönt så här i efterhand att känna sig sund och nyttig i alla fall. Jag mår bättre av att träna även om det ibland är svårt att komma iväg.

I skolan är det, ja... mycket är nästan en underdrift. I morgon blir det 8.45 till 18.45 som gäller. Det är inte direkt så att jag längtar... men det ska väl gå det också. Precis som det ska gå alldeles fint med att bli en ihärdig bloggare! ;)

Ha en trevlig kväll allihopa!