Vi syns i januari

Vi tar en paus med bloggandet. Jo, så får det bli. Jag har inte varit så überpepp på att blogga på sistone och eftersom jag snart ska häcka i skogarna nere i Borås känns det som att det är läge för pauseri just nu. Men jag kommer tillbaka. Så klart. Känner bara att det varit kul att prioritera annat just nu. Kanske blir det några skriverier runt nyår om året som varit. Eller så nöjer jag mig med att konstatera att det varit det bästa året i mitt liv. Ja, det räcker ibland med ett konstaterande. Så jag kör en comeback i januari med full kraft istället och blåser omkull hela bloggvärlden. Så gör vi.

Men jag kan i alla fall sammanfatta dagarna som gått. Idolmaskerad i fredags där jag var Kevin och Simon piffade till sig till the blob (också känd som Loulou). Helgen var annars mest chill och lite Väsby. Igår var det opponering i skolan (heligt skoltrött just nu) och sen blev jag och Simon frälsta på Willys. Vi hjärta Willys. Jag tackar den affären för vår halvfabrikerade minijul vid hade idag. Och jag tackar Simon för en vansinnigt fin och skön tröja. Jul är bra. Jag har nog inte haft så mycket christmas spirit på flera år. Minijul med Simon slår julafton. Big time.

I morgon drar vi till Ikea och fönstershoppa hyllor. Och så får vi se till att införskaffa en kattlåda inför Henning och Hoppis återkomst till Stockholm. De har haft nog med semester i södern vid det här laget. På torsdag flyger för övrigt Simon söderut och jag tuffar åt det hållet dagen efteråt. Innan dess ska vi också hinna med vårat första filmmaraton. Eller Piff och Puffs filmkalas #1 som vi kallar det. I morgon kväll blir det Kejsarens nya stil, Dogville, Dawn of the Dead, Lilja 4-ever och Instängd.

Och vi syns i januari. Om jag kan hålla mig från att blogga vill säga. Förmodligen skriver jag i morgon.

Datastrul, Stureplan, pistolskott och sånt

Sju gånger hängde den sig igår. Fy farao. Och så var det dumt eftersom jag skrivit ett personporträtt om just Farao. Inte Egyptenvarianten men en annan. Sen brann tunnelbanor och jag tror jag hörde ett pistolskott i närheten. Sen hanns det med en creddig überklassfest på Stureplan mitt i alltihopa. Ja, säg detta liv.

Idag skolkade jag en smula. Men jag ville faktiskt. Var helt risig när jag vaknade och valde att sova vidare istället. Sen fortsatte jag med att persa på min träningsmil. Inte så pjåkigt.

Hunk

Ibland säger en bild mer än tusen ord. Eller vad säger ni? Tack tack min älskade fotolergök för min nya profilbild. Jag är alldeles betagen av min hunkighet.

Längtar till allt

Längtar till "Simon och Fredriks barnkalas" på fredag. Längtar efter vår "minijul" nästa vecka. Längtar efter att du flyttar in här i början av nästa år. Längtar till att bara få finnas till med dig. Längtar efter vår sunkiga kryssning som vi planerar. Längtar till alla resor som Skottland och en och annan billig charter. Längtar till alla stordåd med Golden Days. Längtar efter att vi blir två WoW-nördar. Längtar till alla TV-spel vi ska tackla ihop. Längtar till all denna ack så omoraliska men så jäkla snitsiga internhumor. Längtar till alla enkla men ändå så lyckliga stunder. Som nu.

Kort sagt längtar jag till allt med dig.

Klappar och piff

Man får faktiskt vara nöjd med julklapparna i år. Vi skriver sjunde december och jag har två stycken kvar. Men 50% av dom vet jag vad det blir och Simon är dessutom med på 100% av dom. Så jag är glad. Sen har vi unnat oss en gemensam julklapp tillsammans till oss själva. Det måste man få göra tycker jag. Jag passade dessutom på att springa in i Solid Snake. Det var roligt. Och vår julklapp blev fjärde säsongen av Lost. Ännu roligare.

Nästa vecka siktar jag på att vara så jäkla färdig med klapparna för i år. Ett besök i Gamla Stan, lite Ikea kanske och så borde jag vara fit for (julklapps)fight. Känns soft att slippa braka in i väggen dagen innan julafton.

På väg till Magdas födelsedagsfest igår passade Simon på att bli lite vilsen. Men han hittade rätt och festen var piffig med glögg, pepparkakor, skumma tomtar, sallad och så lite tårta. Det var en mix med människor av pojkväns syskon, klasskamrater, avlagda sådana och julgransfolk. Tack för en übertrevlig kväll med mucho piff. Jag kunde inte bett om mer.

Idag sprang jag en mil minsann men det var igår jag hade min riktiga styredemonstration. 8km på 40min är nytt personbästa och träningen hela den här veckan har bara varit en njutning. Kanske har jag tryckt på lite för hårt men jag har samtidigt återhämtat mig bra. Veckans betyg av min demontränare a.k.a. Simon blev VG. Han tyckte milen kunde gått lite snabbare. Töntigt tycker jag. Nästa vecka blir det MVG.

Och Golden Days kommer förövrigt att bli så grymt. Två inköp från eBay är klara och vår plan börjar ta en konkret form. But this is only a prelude of what is yet to come.

Mannen som gav tandköttet ett ansikte

Ja! Kevin är i final. Det var väl fint. Söta "Kevboy" är mumsig som en liten sockerkaka och har tandkött nog att göda ett helt u-land. Att han verkar vara tappad som en vagn är nästan lite gulligt. Nästa fredag håller jag mina tummar och lår för att att Kevboy gör slarvsylta av stora stygga Alice.

Det var också en kväll

Spy Bar och Simons skolavslutning. Jag vet inte riktigt hur man beskriver en sån kväll. Men det var en och annan munspelsman, Idol-Robin på dejt och Hanna med H. Och så lite fashion förstås. Omtumlande, bisarrt och jag vet fortfarande inte om kvällen var rolig eller inte.

Idag vill jag nog inte lämna Bergshamra känns det som. Jag sprang ytterligare ett pass när jag vaknade och det kändes fint denna morgon också. 8km och 43min och då är det ändå ett lugnt pass enligt schemat. Mitt träningsprogram är väl på gränsen till "att ta sig vatten över huvudet" men jag vill hemskt gärna ta stora kliv i min utveckling nästa år också. Skulle sitta fint.

Spy Bar nästa

Faktiskt.

Dagen efter

Jag vaknade av alarmet 6:45. Och jag ville dö en smula. Efter att ha skrivit och skrikit i femtielva timmar igår behövde jag sömn, vila... men nej då. Idag började mitt träningsschema inför the maraton i maj nästa år. Oj vilken stor dag kan man tycka.

Men jag var så trött. Och det regnade. Och när jag väl kom ut till elljusspåret så var det inte igång. Att ge mig ut i regntung och lerig terräng i kolmörker var inte direkt något alternativ. Så jag lunkade hemåt tjurig över att premiärpasset i det nya schemat försvunnit i regn och mörker. Så jag gjorde det enda rätta. Jag skippade skolan, kröp ner i sängen och gjorde sen mitt absolut bästa pass sen Hässelbyloppet i oktober. Nu har vi drygt 100 kvar (lite grovt uträknat sådär) inför Stockholm Maraton.

Idag konstaterade jag och Simon att bittra gamla banktanter i kort frisyr och fula tröjor borde stoppa upp någonting nånstans där inte solen skiner. Om ni ursäktar att jag är så grov.

Klar och glad

Klockan 9 i morse steg jag upp och nu, strax innan 23, lämnade jag in min artikelserie. Klar och glad. Äntligen. Idag har min mentala hälsa bara kraschat två gånger. Men nu är reportaget, krönikan, faktaartikeln och arbetsrapporten inlämnad. Och jag är nöjd. Jag har försökt ta till mig av kritiken jag fått och skrivit därefter. Och bildsättningen ser genuint proffsig ut. Fast inte undra på när jag hade min egna fotograf.

Tanken att bli klar förra veckan sprack ganska ordentligt och det blev ännu en gång "panik i sista stund"-aktigt. Men det hör väl till. Antar jag.