Hon kommer tillbaka

Det var en tung sommar för Kajsa och sen hon lade ner säsongen i förtid har hon inte tränat något alls. Men i december tar hon återigen sats mot OS i Beijing och karriärens sista mål. Hon har allt - utom just ett OS-guld. Med tanke på konkurrensen och hur den senaste tidens hoppning sett ut blir det ingen lätt uppgift. Men kan nån klara det så är det Kajsa.

Dagens :( ... är minnena som förföljer mig.

Dagens :) ... thank god it's friday!

"This is the moment
this is what we've been waiting for
all of our dreams will finally
become reality for sure

No hesitation
fortune will favor all the brave
there is no way of stoppin' us
it's now or never"

Nej... oavsett vad som händer... hon kommer tillbaka. Vi kommer tillbaka.

Tunga kliv... men ändock framåt

London blev ett skönt uppehåll från allt kaos som pågår inom mig just nu. Det var super att träffa Blonde igen, shoppa alldeles för många filmer, glädjas åt en sjukt rolig musikal, uppleva en queer sida av staden jag älskar, fika ett flertal gånger på Starbucks och släppa taget om tvångstankarna.

Nu är jag hemma igen och jag tar mig framåt. Jag har börjat jobba lite smått igen vilket känns bra. Det blir en liten mjukstart den här veckan och jag hoppas jag kommer kunna köra för fullt redan på måndag. Men nu hoppas jag först och främst på en lugn helg i min ensamhet. För jag behöver vara ensam just nu och försöka plocka upp spillorna.

Dagens :( ... dessa småsaker jag vrider och vänder på.

Dagens :) ... är så glad för att de är så förstående på mitt jobb.

"Jag tog mina minnen och gav mig av
Jag reste mot min längtan och jag reser än idag"

Jag undrar om jag nån gång kommer ända fram?

Tvångstankar

När problemen blir för stora så har vi männskor olika sätt att handskas med dem. Somliga tar att ut sina sorger i mat, alkohol och droger. Det finns dem som skadar sig själva för att lindra smärtan. Jag tar ut mina problem i tankar. Jag är sjuk igen. Tvångstankarna mal dag ut och dag in. Jag kämpar mot dem, vet att de inte sanna men minnen som är nästan tio år gamla vill säga mig något annat. Men jag hoppas en dag finna ro i den tanken att det är okej att tänka vad som helst, så länge det inte återspeglar sig i det man gör.

Jag är inte på jobbet just nu, jag har tackat nej till julmarknaden på Grönan och jag orkar inte göra så mycket överhuvudtaget. Det är svårt att ta sig upp ur sängen och det är kämpigt att ens klara av vardagens små bestyr. Där jag just nu. Jag trodde aldrig jag skulle hamna här igen. Men jag vill tro att när de här tankarna inte stört mig på många, många år så måste det finnas ett sätt att finna ro i dem igen. Ska sanningen fram så har jag aldrig bearbetat just de här tankarna och kanske måste jag slå i botten för att kämpa mig uppåt igen. Jag vet inte. Jag önskar att jag visste. Det enda jag vet är att den här gången tänker jag inte berätta om tankarna. Det skulle bara göra dem mer levande och sätta dem i fokus. Det är inte det riktiga problemet.

Nu kan jag bara ta en dag i taget och göra vad jag kan. Veckan har varit tung på många sätt men jag klarar fan så mycket mer än vad jag tror. Jag har träffat min psykolog två gånger, pratat ut med Emelie och haft ett långt och vackert samtal med världens bästa dramafröken. Nästa vecka blir det ett möte med en ny läkare där min medicinering ska diskuteras. Jag hatar att vara mitt i helvetet igen men... det går att bli frisk.

:( ... vägen tillbaka känns så lång och osäker.

:) ... en resa till London kanske är vad jag behöver.

"Vi visar oss
I skenet av en lögn
Vandrar i stillhet genom ändlös sömn
Vi vill ge sken av att tåla allt vi ser
En börda som kan växa mer och mer
Vi glömmer det som faktiskt sker
Och väljer det vi tro oss se
Vi låter det bli sanningen och styrs av allt omkring
Och vi som ser hur vårat inre dör
Vet att det är så vi alla gör"

Kanske är det så... att jag förvandlar verkligheten till nåt annat.

Så himla vuxen

Min vardag har förändrats radikalt sen jag började heltidsjobba. Jag har nog inte lyckats smälta allt riktigt ännu med fast lön, dator, mobil och så vidare. För mig är det coolt värre. Det känns lite psykat att varje dag åka till sitt kontor, sätta sig vid sitt skrivbord och jobba åtta till sjutton. Det känns vuxet. Håller jag på att bli vuxen? Ja, ännu mer vuxenpoäng lär det bli i januari då jag åker på en konferens i Luleå. Hur det här ska sluta är det ingen som vet...

Dagens :( ... tankarna är ofta tunga.

Dagens :) ... snötäcket piggar upp lite grann.

"Tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen
nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld finns det någon tro
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen"

Dagens Shirley är en Marie... men för mig är det Shirley.

Ny väg

Jag är fortfarande här. Och nu är jag tillbaka. Pausen blev till slut sisådär en månad och det kändes välbehövligt. Jag behövde bli sugen på att blogga igen.

Den psykodynamiska terapin, som trevligt nog ligger i huset bredvid, börjar ta form och jag börjar förstå den. Det är stor skillnad mot KBT och på många sätt betydligt mer påfrestande. Men jag tror att jag behöver bearbeta det svåraste för att bli helt frisk och stark i mig själv. Jag har kommit en lång väg men jag känner mig ofta otrygg i mig själv... den jag var och den jag är. Men jag vill hemskt gärna bli trygg i den jag strävar efter att bli. Det är mitt mål, och har så länge varit det... att finna styrkan i att vara jag.

Dagens :( ... att det är ett grått och trist november med en grå och trist vardag.

Dagens :) ... måste tillägnas min söta DS med gulliga Chocobo Tales som jag spelar just nu.

"Jag vågar ta steget ut och gro
och jag önskar att jag funnit min tro
att jag klarar allt
som den långsamma blomman
som äntligen slagit ut"

Dagens Shirley blev en klassiker jag finner styrkan i... alltid.